Att vilja men inte riktigt kunna

I går försökte jag se Babel. Först en intressant intervju med Agneta Pleijel (men jag minns inte riktigt vad den handlade om idag). Därefter ett reportage om en författare som skrivit en bok om en vidrig massaker på judar i Polen. Skakande. Sedan pratade Sigge Eklund om berättarperspektiv. Så här långt är jag med. Därefter intervjuades en rysk, märklig författare på engelska men han svarade på ryska. Här nånstans kroknade jag.
Jag skulle så förtvivlat gärna vilja ta mig igenom ett helt Babel gnidandes min haka, med ett upphöjt ögonbryn, hummandes: – Intressant, intressant! Men jag kan inte.
Jag skulle vilja uppskatta fransk och spansk film för deras mustiga berättelser och färgstarka karraktärer utan att bli idiot på att jag inte förstår språket. Men jag kan inte.
Jag skulle vilja se en hel partiledardebatt utan att slå över till Simpsons. Men jag kan inte.
Jag skulle vilja uppskatta mörk choklad med 86% kakaohalt. Jag har förstått att det inte ska ätas som mjölkchoklad utan avnjutas i små portioner, typ en liten ruta åt gången. Jag förstår också varför. Det är inte ett dugg gott.
Jag fortsätter därför muntert att frossa i Marabou mjölkchoklad med Daimkross, opolitiskt tittandes på Simpsons, med ogniden haka men hummandes: – Intressant, intressant!