Jag måste ha drabbats av någon åkomma.
Tjurrusningen i Pamplona pågår i mitt huvud. Själva kraniet ömmar. Tungan letar febrilt efter någon form av väta i munhålan men fastnar i gommen (underbart ord förresten) som om den var försedd med kardborr. Jag känner ett visst nageltrång. Måste varit fel på något av de 26 glasen vin jag blev bjuden på igår. Sabla otur!
Känner mig omotiverat förvirrad. Kan det vara influensa? Min blanka panna känns 37 gradig. Ingen feber alltså även om jag halvminns att jag feberyrade innan jag kom i säng i natt.
Otur med vädret har jag också. Den skarpa vårsolen gassar in genom sovrumsfönstret och knackar envist på mina ögonlock som, på grund av min sjukdom, helst vill stanna i nerrullat läge.
Åkomman drabbar inte bara mig. Min stackars fru måste serva mig med vätskeersättning och Alvedon. Dessutom var hon tvungen att laga kaffe och fixa mackor till mig som jag tappert åt vid köksbordet innan jag släpade mig tillbaka till sängen.
Och jag som har så mycket att ta tag i idag. Nu tvingas jag ligga här i min säng och läsa böcker, halvslumra och drömma om kebabpizza. Vilken otur jag har!
Kanske var det lammet vi bjöds på som var dåligt? Det smakade fantastiskt men man vet aldrig. Någon skämtade om ”roadkill”. Det var kanske sant. Men hur ofta ser man påkörda lamm på våra svenska vägar? Nä, det måste ha varit vinet.
Eller förresten! Körde inte Anna lite vårdslöst på hemvägen? Det snurrar i huvudet och jag mår lite illa. Jag är kanske åksjuk? Så måste det vara. Jag behöver nog åksjukeplåster! Jag får se om jag kan övertyga Anna om att leta upp ett långfredagsöppet apotek. Kanske kan hon hämta en pizza när hon ändå är iväg?
Jag önskar eder alla en lång fredag!