Steg upp vid halvåtta och blickade ut över ett blåsigt Drakaberga. Blåst är nästan exotiskt i dessa trakter om man jämför med uppväxtstaden Trelleborg där ”vindstilla” är ett okänt begrepp som måste googlas av lokalbefolkningen.
Valborgsbrasans glöd fick en sista chans av blåsten innan den till slut drog sin sista suck.
Det snyftas i ett av barnrummen. Det pågår nämligen en sorg i huset och den har inget med brasans utslocknande att göra. I stället är det den oroväckande frånvaron av vår katt som framkallar tårar. Dottern ägnade morgonen åt att rita och måla bilder på Sally för att sedan krypa under täcket och gråta så att våningssängen gnisslade.
Tyvärr är det svårt att trösta en sörjande åttaåring då exakt samma sak hände förra året med Smilla. Liksom årets katt var hon steriliserad, pigg och hemkär men försvann spårlöst på vårkanten.
Den huvudmisstänkta förrövaren är en skabblös och stilig räv med ett flott gryt i närheten, eller veterinären för all del. Han tjänar tusen spänn på varje sterilisering.
Dottern Hanna har, sedan en tid tillbaka, börjat tjata om en dvärghamster men är väldigt ensam om att tycka det är en bra idé. Nu lär hon få förnyade krafter till en tjatoffensiv. Vi har visserligen redan börjat fundera på ny katt eftersom vi vill hålla nere på rått- och musbeståndet i stallet vilket vi är överens om att en dvärghamster inte bemästrar.
Vi tänker oss en hankatt nästa gång. En riktig biff som skulle kunna ge räven en match, rensa stallet på odjur men samtidigt vara söt och liten. En fantasikatt alltså.
Annars får vi tänka om helt och hållet. Vad kostar en varg? Kan man ha en krokodil i ett stall?
Nu hör det till historien att Sally bara varit borta i drygt tre dygn. Rutinerade kattkännare skulle förmodligen försäkra oss om att chansen är stor att hon gör comeback. Men vibbarna är oroväckande.” Jeg kenner va jeg kenner” som Karsten Torebjer skulle sagt.
Sedan har man ju hört solskenshistorier om katter som kommit hem efter tre år på vift. Ofta med tillägget: ”Katter har en fantastisk förmåga att hitta hem!” Om nu förmågan är så fantastisk är det väl märkligt att det ska ta tre år. En tam sill skulle hitta hem snabbare!
Trevlig lördagkväll!