För evigheter sedan när jag var i mina tidiga tonår fick Thomas Di Leva sitt genombrott med “Vem ska jag tro på”. Tidningarna skrev ofta om mobbingoffret som hade fått sin revansch och jag, med många, tyckte att han var en pajas med tejpad lock i pannan och ett märkligt, sävligt sätt.
Vid den här tiden hade radiomannen Erik Blix en talk show i TV som radiomän och kvinnor ofta envisades med, med skilda resultat. I ett av programmen hade han bjudit dit Di Leva som sjöng en sång som jag tror hette “Vi är vackra, allihop”. Efter sången följde en intervju där Blix, utan något vidare resultat, försökte få fram Di Levas bitterhet mot sina forna belackare. Slutfrågan var i alla fall: – Känner du att du har fått revansch mot dom som mobbade dig som barn? Di Leva svarade: – Dom är mina vänner nu.
Detta har satt sig i mitt minne, och även om jag fortfarande kan tycka att Di Leva är en kuf är han en storsint människa som vill väl. De är viktiga…
Ha en fin torsdag!
Reblogga detta på Fundera i nya banor. och kommenterade:
Han har hittat sin plats på jorden, han jagar inget, han ser heller inte ner på oss andra, som fortsätter jaga, han är klok. Hans senaste låt är inte så positiv, men spot on, likt förbannat! Jag vet dessvärre inte titeln på den…. Härligt att du uppmärksammar en man som lever efter sina sanningar. Lärdomar kommer från alla håll just nu! Tack för ett lysande inlägg!!