Kära mor!
Kan man inleda ett blogginlägg så när man bor i Göingebygden?
Jag tänkte, i vilket fall, sända en hälsning och ett tack till dig, min älskade mor.
Tack för:
- min storasyster och för att ni tyckte hon behövde syskon
- tröst och omplåstring av asfaltskrapade knän och handflator
- dina köttbullar
- dina och mina tidiga ”God morgon Sverige-morgnar” när resten av familjen sov
- att du, höggravid med lillebror i magen, satte efter och läxade upp den äldre flickan som var elak mot mig
- min lillebror
- en barndom som, i minnet, känns som ett sommarlov utan slut
- hjälpen då jag rakade av moppemustaschen som syrran med pojkvän mobbade mig för
- att du stod ut med mitt eviga övande på gitarren i tonåren
- att jag fick just dina köttbullar vid min första permission från lumpen precis som du lovade mig när jag var liten
- tvätthjälpen, ekonomihjälpen och mathjälpen under mina första ungkarlsår
- din enastående omtanke för dina nära och kära
- ditt engagemang i dina älskade barnbarn som ALDRIG kommer att glömma dig
- att du gav den förbannade cancern en match och vägrade lämna oss i första taget
- din varma famn och dina kramar som jag saknar varje dag
Idag väljer jag att frammana den bild som barnen har av dig, sin älskade farmor. Hur du sitter i din trädgård i Nangijala. En grönskande, blommande, doftande trädgård där solen värmer och humlor surrar. I en solstol vid ett litet bord sitter du, solbränd och frisk, i sommarklänning och foppatofflor med en god kopp kaffe och en ostmacka omgiven av kaninen Boris, ponnyn Cindy och alla våra katter som räven envisas med att sända dig.
Tur att du inte är allergisk!
Ha en fin Mors dag och tack för mitt liv!