Vi inleder lördagen med en lättklädd frukost på vår uteplats, läsandes Lukas i den tropiska hettan. På en gren i närheten sitter en fågel och håller låda. Sjunger inte. Håller låda. Hen låter väldigt angelägen, engagerad och förbannad. Tänk om jag hade haft någon aning om vad det är för sorts fågel. Jag är så dålig på fågelarter att jag får vara nöjd med att konstatera att det är en fågel.
Jag har egentligen ett trädgårdsprojekt att ”roa mig med” men väljer att hörsamma den klass 1-varning SMHI har utfärdat där ”alla normalt funtade medborgare bör kladda in sig i solsmörja, klä sig heltäckande och hitta en skugga, illa kvickt.”
Jag dränker in mina avkommor i solskyddsfaktor 50, hoppar i mina sandaler (inte mina foppatofflor som jag råkade använda offentligt i förra veckan vilket förbjöds för all framtid av frun), grabbar tag i en brassestol och inleder den korta vandringen på 150 meter från huset till Trollabadet. Dottern begär att få hålla min hand eftersom hon misstänker huggormsöverfall vid hembygdsgården.
Trollabadssorlet kan anas då vi korsar den Katthultsliknande gården. Onödigt viftar jag med säsongskortet som Josefin redan vet att jag har då vi passerar entrén.
En och en halv timme står jag ut innan jag får värmeslag och minns klass 1-varningen. I halv panik samlar jag barnen, packar ner min solskyddskrämskladdiga pocket om Kiss och börjar den ökenvarma vandringen hemåt mot husets livsnödvändiga svalka.
På granngräsmattan puttrar svärfar fram på en nyservad åkgräsklippare. En klippare som kollapsade i förra veckan just när svärfar använde den vilket, på sätt och vis, kändes bättre än om jag hade suttit i förarsätet. Tack för det, slumpen! Vi har nämligen delad vårdnad av gräsklipparen även om svärfar nog skulle påstå att han vårdar och jag ser till att den behöver vård. Inte den här gången, svärpappsen!
Vi flyr in i vårt hus från den extrema utevärmen. Till den extrema innevärmen. Man får lust att ta en siesta, helt eu naturel, omgiven av isklampar och bara sova bort bastutimmarna, men näring måste ordnas. Funderar på att servera familjen frusna bacon att suga på till lunch.
Nu ska jag snart i duschen för att förbereda mig för en ”4th of July-fest” hos goa, goa vänner. Jag förbannar att jag slarvat med min bicepsträning och hoppat över de senaste 200 gympassen. Jag har nämligen en outfit som liknar den Bruce Springsteen hade på ”Born in the USA”-omslaget. Minus de bulliga bicepsen i den vita t-shirten, men med en minst lika vacker bakdel i jeansen.
Sedär! Lite, för dagen passande, amerikanskt självförtroende!
Gla’ lörda’, vänner!