Hotfulla domedagsmoln varvas med blå himmel och plötslig värme. En stundtals tryckande värme som gör luften tjock och full av sommardofter. Under en normal dag har SMHI ömsom rätt och ömsom fel i femminutersperioder.
Jag väljer att tro på sommaren och traskar ner till Trollabadet för att doppa barnen. Vid cykelparkeringen får jag syn på ett ungdomsgäng. Fyra killar, jämngamla men olika långt gångna i puberteten. En har skäggväxt och är cirka en och nittiofyra. En har jättestora skor men ser ut att väga typ 38. Som lätt feber ungefär. Den tredje röker och försöker förtvivlat se ut som att han gillar det. Den fjärde spottar oavbrutet. Mer än sina polare som bara spottar lite då och då.
Jag funderar på om unga killar har ett extremt överskott av saliv. Kan inte minnas att jag sprang omkring och spottade. Jag ser aldrig tjejer stå i klunga och spotta som om de fått insekter i munnen.
Tillbaka till grabbarna. Ingen säger något men alla står ändå och nickar som om de är väldigt överens om något. Jag misstänker att det ska föreställa attityd.
Plötsligt hörs ett märkligt surr. Som en humla på ryssfemmor. Jag inser att ljudet kommer nere ifrån byn. När jag har passerat ungdomsgänget ser jag att de stått och väntat på en femte polare som gör entré i hissnade 32 km/h, ungefär. På en extremt högljudd, men ganska ynklig moped. Ljuddämparen är uppenbarligen bortopererad. Förmodligen i ett försök att tuffa till det lilla fordonet. Killarna hälsar på varandra genom märkliga små knuffar av tillgivenhet. Själv går jag vidare och njuter av att vara vuxen.
Jag kan inte låta bli att tänka tillbaka på min egen tid som fjunig pubertetskille. Hur jag kom ut ur biografen efter att ha sett ”Rambo (First Blood part 2)” och, på fullaste allvar, tyckte att jag just bevittnat den absolut bästa filmen i världshistorien. Jag minns att jag och en polare cyklade från ”bian” till ”Vångafesten” som var ett årligt återkommande tivoli i Trelleborg. Vi gick sedan varv efter varv på området och försökte se lika dystra och vältränade ut som (i mitt 14-åriga tycke) världens bästa skådespelare, Sylvester Stallone.
En tjej från en parallellklass sa till mig att ”släppa hinkarna” där jag lufsade fram med varenda lilla muskel på helspänn. Otroligt pinsamt. Det mest dräpande jag kunde få ur mig var ett ynkligt ”hmpff!” innan jag skyndade vidare med svansen mellan benen.
Det var ju givetvis för att attrahera tjejer man gick omkring och försökte se ut som om man hade koll. Det är, på sätt och vis, ironiskt att man under sin allra fulaste period är så hormonstinn att man tror man ska få ligga om man går omkring och spänner sig.
Eller spottar, för den delen.
Varför provade jag aldrig det?
Ha en fin tisdag!