Gult är fint

Min fru är inne i ett stim.

Ett ”köp och sälj-stim”.

Jag misstänker att dessa stim uppstår ur någon form av ”mitt i sommar’n-rastlöshet”. Något måste hända!

Hon säljer ALLT som är onödigt. Kläder som bara legat i garderoben, gardiner från vårt förra boende, kattmatslagret som känns överflödigt i brist på katt och soffan som ”aldrig har varit rätt i detta huset!”

Det är just hennes soffaffärer jag tänker fokusera på i detta inlägg.

Det började med att jag kom hem efter ett trollabadsdopp med barnen. Anna mötte mig med en ”nånting är på gång-blick”. Hon satte Facebook under näsan på mig och visade mig en bild från en köp och sälj-grupp som hon ingår i. Bilden föreställde två skinnfåtöljer. Två gula skinnfåtöljer.

Min första tanke var att ”de där var väl inte så jäkla fina”, men insåg snart att Anna, på fullaste allvar, ville åka och titta på dem. ”Det ingår en tresitsig soffa också” sa hon entusiastiskt, ”och vi har ju aldrig varit nöjda med den soffan vi har!”

Förvisso. Men att byta ut den mot en sittgrupp som kan förväxlas med påskpynt är väl kanske inte så lysande.

”Jag köper dem inte om jag inte är 100 procent nöjd”, var det sista hon sa innan hon rivstartade bilen med destination Broby. ”Yeah right”, tänkte jag och mindes hennes två katastrofala köksstolsköp. Begagnade stolar ”med vissa skavanker” som köptes, ratades, trycktes in i förrådet, slängdes.

Hon återvände en halvtimme senare med ett osäkert leende. Ett leende som sa: ”Jag har givetvis gjort en affär men jag är inte säker på att du blir 100 procent nöjd!” Samma kväll sålde hon vår gamla fina soffa som hämtades på studs och lämnade plats åt den nya inredningen.

Dagen efter lånade vi ett släp av en provocerande lång bekant. Nervös, lite som på nålar, satt Anna vid min sida under den korta resan. Väl framme välkomnades vi in i en flyttröra. Och där stod DE. Två gula fåtöljer och en gul soffa. Och jag föll pladask! Blev nästan lite kär.

Med en femtonhundra kronor tunnare plånbok och en lättat leende hustru återvände jag till det tomrum som den gamla, förskräckligt fula soffan hade lämnat efter sig.

Där står nu den nya sittgruppen och ler. Rummet har fått ett lyft. Ett stort, gult ansiktslyft.

Fortsätt köp och sälj!

Dina köksstolsfiaskon är förlåtna, Anna!

Glad lördag!

2 svar på ”Gult är fint”

  1. Ååååååå jag såg dem också. Men hon var först. JÄTTEFINA!!!!!!

  2. Jag vill bara säga att jag skrattade högt för mig själv när jag läste “höstgnäll” i dag. SÅ träffande – och sanna – analyser. Önskar att jag skrivit det själv,haha.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.