Vi går i väntans tider.
På måndag får vi besked.
Lyckligtvis är jag helt oskyldig.
Mitt i sommaren blev Anna sugen på att utöka familjen. Med ett föl bör jag väl tillägga. Fantastiska Mysan börjar bli till åren och ett föl från henne blir garanterat ett bra föl. Om hon kombineras med rätt hingst.
Anna satte genast igång att leta efter ”den rätte” på en dejtingliknande sajt på nätet. Kontaktannonsliknande annonser dök upp på sidan med ett hästhuvud (inte som i Gudfadern) i vänstra hörnet. Hingstarnas egenskaper beskrevs i målande ordalag: ”Vacker hingst, mankhöjd 1.80, lugnt temperament och en jävel på att hoppa. Intressen: Äta hö, gnägga högljutt och att betäcka ston.”
Anna föll för ”Eklektich” eller något i den stilen. Hans gener i kombination med Mysans kan tydligen innebära en superhäst. Om befruktning sker. Det finns inga garantier även om veterinären tyckte allt såg bra ut två dagar efter inseminationen. Nästan ”nattagammalt” alltså. Vad kan man se då?
Hursomhelst. Mysan blev alltså inseminerad vilket vår dotter tyckte lät väldigt underligt. ”Ska hon inte ens träffa hingsten? Hur blir hon då kär?” Anna hade gett henne hästversionen av ”blommor och bin-snacket” men utelämnade vissa detaljer. Hannas sista fråga var: ”Hur får de ut ”det där” ur hingsten?” Anna bollade skickligt över frågan till mig men jag backade skräckslaget ut ur rummet och har lyckats undvika ämnet sedan dess.
Nu får vi alltså besked på måndag. Jag tycker att hon har verkat illamående på morgnarna. Och lite tjockare är hon nog även om hon det är svårt att avgöra då hon har drabbats av en viss ”sommarbetesfetma”.
Känns nästan som att man ska få barnbarn.
Håll tummarna!
Glad fredag!