Jag kör som om jag har ägg i släpet.
500 kilo ägg.
Jag brukar sitta på helspänn när jag kör hästsläp. I kväll lyckas till och med helspänningen framkalla migrän.
I släpet står nämligen nygravida Mysan. Eller nydräktiga snarare.
”Vi” är med föl!
Detta visste Anna redan med hjälp av kvinnlig intuition. En förmåga som kan jämföras med ”Kraften”. Hon visste att Mysan hade föl i magen precis som Luke Skywalker visste att Leia var hans syster. Märkligt nog kysste han ändå henne i både episod 4 och 5. Sydstatsfasoner.
Hursomhelst. Ett föl.
Inseminatorn (senaste Arnold Schwarzenegger-filmen?) lät själv lite överraskad då Anna ringde för att få besked. Tydligen var 22-åriga Mysans fortplantningsorgan inte helt i kanonform. Men precis som att en humla skiter i att den trotsar fysiska lagar och flyger lik förbannat, startade ett litet liv i vår fina häst.
Nu börjar alltså en elva månader lång väntan på en liten brun hingst (Annas intuition, igen), men i oktober ska vi återvända till fölmorskan för att kolla om det lilla livet fortfarande är vid, just, liv. Klart det är (min intuition)!
Precis som när vi själva har förökat oss har vi tidigt börjat fundera på namn. Om det blir en hingst vill sonen att han ska heta Simon. Inte helt populärt hos tjejerna i familjen som faktiskt redan fått döpa våra katter. Johan menar att han aldrig har fått namnge något djur och att det således är hans tur. Själv bryr jag mig inte så noga. Simon funkar väl. Bättre än Garfunkel i alla fall.
Nu blir det blutsaft och folsyra i krubban. Frun krävde citroner vid sin senaste graviditet. Ska bli intressant att se vilka cravings Mysan kommer att ha. Havrefras?
Ha en fin tisda’kväll!