Vi befinner oss i slutet av rötmånaden.
Varje kylskåpsärende måste planeras minutiöst. Jag har ögon på mig.
Blixtsnabbt bör ost och leverpastej in i kylan. Annars kommer rötan och slår rot.
Datummärkningen spelar ingen roll. Om mjölken har stått framme i mer än fem minuter bör den grävas ner på en undanskymd plats dit inga människor hittar.
Det är inte bara livsmedel som drabbas. Gnälleröven Ulf Lundell ställde in en spelning i Landskrona på grund av en ”rötmånadsförkylning”. Det kan inte vara så att du har varit för lättklädd på scen under de svala sommarkvällarna, Uffe?
Ett annat ställe som måste ha drabbats av röta är omklädningsrummet på det på gym dit jag går för att bekämpa sommardallret. Väldoft är väl kanske sällan synonymt med omklädningsrum men just detta stinker som Börje Salmings suspensoar efter den 30-åriga karriären.
Vid ett löp bevittnar jag hur en mördarsnigel hellre väljer att kalasa på sin polare än den buffé av grönska som är uppdukad några centimeter längre fram. Märkligt. Är det ren lättja eller har också dessa varelser koll på rötmånaden och därför väljer bort bladen som har stått i solen hela dagen.
Eftersom jag gör noggrann research inför mina inlägg läser jag på Wikipedia (ironi) att rötmånadstänket härstammar från romartiden. Jag antar att man, under sensommaren, kräktes extra mycket då man, liggandes, hetsåt från överflödet på de låga borden (Har jag sett fel romarfilmer?). Själva begreppet är hämtat från Bondepraktikan som berättar att mat förgicks snabbare mellan den 21 juli till den 21 augusti. Missbildade djur, såsom tvehuvade kalvar, hade en tendens att födas under denna period. Människor födda i lejonets tecken kunde tydligen uppföra sig ”konstigt”.
En av mina favoritmänniskor i hela världen är ett ”rötmånadslejon”. Min syster har bara ett huvud och är inte mycket konstigare än jag.
Nej, nu ska jag riskera hälsan genom att ta mig ett äpple som legat framme.
Glad sönda’!