Fredagmorgon.
Mobilen larmar och vibrerar vid min sida. Trots att det händer varje vardagsmorgon blir jag lika ställd varje gång.
”Hur fan var det nu man stängde av den?” Hetsigt försöker jag få tyst på den genom att trycka på allt tryckbart.
Jag ligger en stund och tänker över dagen i den extra tysta tystnaden som uppstår efter ett larm.
Innan sömnen får en chans att göra comeback kastar jag mig bryskt ur sängen och snubblar ut i badrummet. Snubblar för att jag håller på att, med foten, mosa Barbie och Ken som ligger, spritt språngande, på badrumsgolvet. Omsorgsfullt insvepta i en handduk av dottern efter ännu ett bad. Hur smutsiga kan de vara?
En tuss av Kens frisyr ligger på handfatet.
Nyfriserad tydligen.
Det var hög tid.
Liksom Ken ska jag idag sätta saxen i det Svinto-aktiga virrvarr som uppstår på min skalle med alltför jämna mellanrum. Madlene får ta till den största och vassaste saxen och dessutom tunna för glatta livet för att jag ska anta en människoliknande form igen.
Jag vill nämligen vara fin inför morgondagen då jag ska sammanstråla med ett grabbgäng som inte varit samlat på säkert 15 år. Som en återförening av Black Sabbaths originalsättning. Minus kontraktsbråk, knark och avhopp (får jag väl hoppas).
Vi ska ses hemma hos Snygg-Micke framför nån fotbollsmatch där Sverige tydligen är inblandade (ungefär som Black Sabbath skulle gjort). Jag misstänker att fokus inte riktigt kommer att ligga på matchen. Trevliga rykten om öl florerar. Dessutom ska en helt ny badtunna invigas av farbrorvarianten på vårt gamla gäng. Foto-och Facebookförbud bör råda.
Jag är inte ens säker på att det är 15 år sedan just den här konstellationen träffades. Det kan nog till och med vara 20 år sedan. Svindlande. Jag tror vi har ett och annat att prata om.
Undrar vad 20 år har gjort med oss? Kommer Micke T springa runt och vara snygg och tjata om Pink Floyd? Kommer Stoffe kläcka ur sig repliker från Kurt Olssons julkalender? Kommer Håkan spela gitarr på sitt utsträckta ben? Kommer Jynsen drick gin och coca? Kommer jag och Tomas desperat söka efter gitarrer för att döda stämningen med 74/75 (eller vad den hette)?
Nu har jag, efter en skrivpaus, återvänt från klippningen.
Ångrar att jag inte färgade.
Det hade Black Sabbath gjort.
Glad fredag!