I snart fyra veckor har de stått innanför dörren varje eftermiddag då jag öppnat dörren.
Som två hundvalpar i storlek 42, ivrigt viftandes på skosnörena. ”Blir det idag, då?”
I fyra veckor har jag uppfunnit anledningar till att inte snöra på mig löparskorna. Det började med att jag kände att en förkylning var på gång och då är ju löpning direkt livsfarligt. En hel vecka väntade jag på att den skulle bryta ut. Jag nös så det ekade men näsan vägrade att börja rinna. Veckan där efter hade jag så himla mycket att stå i att jag inte förstod hur jag någonsin hunnit träna. Veckan därpå kändes höstruskig och dessutom hade min nacke börjat bråka.
Det är därför inte så konstigt att mina skor utstrålar förvåning då jag kliver i dem på eftermiddagen. I full mundering går jag sedan fram till köksfönstret och tittar skeptiskt på duggregnet som började falla i samma stund som beslutet var taget. Motivationen får en viss hjälp på traven (häpp!) då jag ser våra sommarbete-feta hästar i hagen. Jag har nämligen blivit lite sympatitjock med vår dräktiga häst, Mysan, som nu är så rund att vi misstänker att hon väntar en hel flock med föl.
Jag har läst om folk som tar det lite lugnt efter ett löpuppehåll. Jag börjar därför att gå de första elva metrarna. Därefter springer jag resten av rundan. Då jag kommer ut på grusvägen löper jag som en greyhound (eller hynda om vill vara lite fräck) då en hare (eller jättekanin) springer framför mig i trettio meter innan den viker av och sträcker ut i en kohage. Jag känner mig märkligt energisk med tanke på hur sjuk jag skulle kunna ha blivit om förkylningen hade brutit ut för några veckor sedan.
Regnet piskar mig mot pannan (om jag överdriver lite) då jag springer på upploppet. Jag öppnar ytterdörren och försöker låta oberörd då jag kommer in i köket där Anna lagar mat. Där och då slår det mig att jag hade en ömmande nacke i morse som nu är som bortblåst. Frånsprungen kanske?
Nu sitter jag i soffan och försöker ignorera lår och vader som undrar vafan det där springandet ska vara bra för.
Medan de genomblöta löparskorna sover nöjt i skostället.
Sov gott!