”Finns det lök i köttfärssåsen, pappa?”
”Eeeeh, nä!”
I tio år har den hjälpt oss att lura barnen att äta nyttigt.
Mixern, eller smoothiemaskinen som den heter i vårt hem.
I barnögon misstänksamma frukter och bär har massakrerats till drickbarhet i form av smoothies, gul lök har misshandlats till oigenkännlighet och således blivit gömbar i köttfärssås och impopulära kokta grönsaker har mixats sönder och samman och bytt namn till soppa.
Men plötsligt en dag för några veckor sedan dog vår smoothiemaskin och hamnade i Kattarp efter lång och trogen tjänst. Vid nästa Maxi-besök kastade sig Anna därför över en stor kartong som enligt en beskrivning skulle innehålla en alldeles makalös mixer. Väl hemma visade det sig att det rejäla paketet innehöll en pytteliten apparat. Här är jag fullt medveten om att olämpliga associationer kan dyka upp.
Hursomhelst försökte en besviken Anna testmixa en smoothie och märkte snart att den ynkliga motorn endast med nöd och näppe lyckades driva rotorknivarna till att krossa de frusna hallonen. Apparaten jämrade sig och avgav en doft av bränt Märklin-tåg, om doften är bekant. Smaken blev okej men mängden smoothie fyllde knappt ett snapsglas.
En annan trotjänare som har lämnat oss är PYX. Vi har, sedan i somras, märkt ett allt mindre behov av PYX som ofta har fått stå på uppfarten och, besviket, se resten av familjen cykla hemifrån. Vi tog därför ett beslut om att PYX måste bort och barnen fick ta ett sista farväl i morse innan de, sorgset, cyklade till skolan. Själv rengjorde jag honom innan jag körde till Toyota i Kristianstad där våra vägar skiljdes.
Nu väntar jag bara på att min mobil ska ge upp. Hur ofta jag än försöker rensa den på onödigheter och föra över bilder till datorn bråkar den om brist på utrymme.
Man kan jämföra den med Ulf Lundell under sommarturnén -85.
Ständigt full.
Ha en fin onsdag!