”Hon skulle ge honom en kram, dom skulle åka hem och göra baaaarn!”
Min dotters reaktion på orden är obetalbar. Ett ansiktsuttryck av chock och total lycka i kombination.
Citatet är hämtat från ”Nästan som reklam” med Stefan Sundström och händelsen utspelades i bilen på väg till Trelleborg. Musik på hög volym. Syster och bror i baksätet. Jag vid ratten och frun vid min sida. Musik från min Spotify-lista, ”På svenska”. När låten startar minns jag genast de, för en 8-åring, laddade orden och är därför beredd och kan kasta en blick i backspegeln vid rätt ögonblick. Utöver Hannas omedelbara visuella reaktion startar en underbar visk- och fnissfest syskon emellan i baksätet.
Och jag lägger till ytterligare ett ofotat foto i mitt mentala fotoalbum.
Detta ständigt växande album av ovärderliga minnen. Oftast väldigt vardagliga sådana. Men ack så viktiga. Givetvis har jag även sparat mentala bilder på Eiffeltornet, utsikten från Empire State Building och den makalösa naturen kring Stellenbosch i Sydafrika men de vyerna har ingen chans mot min dotters underbara ansikte.
Min barndomsvän, Micke Lindauer född Jynsen, och jag delar många mentala bilder i albumet. Så fort vi träffas plockar vi fram dem och piffar till dem. Ibland ändras bildernas utseenden efter våra möten. Någon minns något som den andre inte minns. Eller, någon minns något splitternytt som förmodligen inte riktigt har hänt men som förbättrar storyn. Jag misstänker att alla våra minnesbilder har en kärna av sanning men har genomgått små renoveringar under årens lopp. Älskar dem och värderar dem högt i vilket fall.
Ett naturens drama utspelades framför vår familj för två somrar sedan. En vilsen älg hade ”Patrik Sjöbergat” sig in i hästhagen och traskade lugnt förbi våra betande hästar. Kameralös som jag var mentalfotade jag därför ögonblicket då hästarna upptäckte inkräktaren. I stället för att hamna i hästpanik formerade sig de tre stona och satte efter den stackars älgen som ett gäng vita blodkroppar efter en bacill. Efter tre, fyra varv i Usain Bolt-tempo kom plötsligt älgen på hur den hade kommit in i hagen och lämnade den på samma vis. Coolt material till albumet.
Min fru är nog den som förser mig med flest bilder. Många vet hon inte ens om. Till exempel bilden av den speciella ”Anna provar ett nytt plagg-minen”. Då tiltar hon huvudet något år vänster och ler lite stelt, mot spegelns bild, med halva munnen varpå det bildas en liten parantes i ena mungipan. Helt underbart. Eller ”Anna glittrar-blicken” som jag hade ensamrätt på innan barnen kom. Inget gör mig lyckligare än den blicken. Eller får mig att känna mig mer älskad.
Den bilden ligger alltid främst i mitt album.
Ha en fin onsdag!