”Nu är tid att hålla ihop.”
Så skrev en mycket klok och god vän till mig i ett Facebook-inlägg i dag.
En dag som denna då världen liksom stannar upp.
Utöver den direkt förlamande förtvivlan jag kände då jag hörde om skoldåden tänkte jag på vad följden kommer att bli för ett redan hat-tyngt och oroligt Sverige. Vi har liksom inte råd att fortsätta på den inslagna vägen av motsättningar, illvilja och otrygghet.
Unga människor har mist sina liv och anhöriga ska tvingas leva vidare med en sorg bortom all begriplighet. När natten kommer står sängar tomma där människor vaknade i morse. Livslevande med drömmar och mål, med helgplaner och med ett välförtjänt höstlov i antågande.
Som lärare oroas jag givetvis då skolans värld attackeras men det är framförallt som förälder jag upprörs. Vi lämnar själv våra barn på en fantastisk skola varje morgon. En skola med duktiga pedagoger och underbar fritidspersonal. En trygg plats där barnen trivs och blir väl omhändertagna varje dag. Jag har aldrig känt någon oro då jag är ifrån barnen. Förrän nu.
Men jag tänker göra mitt yttersta för att motarbeta den, i nuläget, naturliga oron. Jag hoppas också att media inte jagar på oron vilket skulle vara förödande för det redan ansträngda klimatet mellan nutidsmänniskorna.
Vi behöver inte mer misstänksamhet medmänniskor emellan.
”Nu är tid att hålla ihop.”
Tack Tomas! Du sa orden jag tror vi behöver höra.