HOST!
Jag vaknar av en trumhinneinbuktande barnhostning.
Rakt in i örat från cirka fyra centimeter.
Två storm-oroliga barn befinner sig i min säng, fastklamrade på mig som druvor i en klase.
Min nattsömn har varit usel. I överdrivet många sekundmetrar har torkade löv, smådjur och lösa föremål passerat utanför sovrumsfönstret. Vinden har periodvis utstött högljudda parningsvrål i skogen. Mina korta drömmar har varit tydliga men bisarra.
Jag drömde, bland annat, att vi köpte Bamses farmors hus på höga berget. Nalletanten skulle flytta till servicehem och priset var rimligt. Innan stormvindarna väckte mig igen hann jag reta mig på vårt köp eftersom jag kom på att husets läge skulle orsaka en ständig oro för barnen samt att jag förmodligen hade fått hämta alla fotbollar och frisbeen som ramlat över kanten.
Hursomhelst tar jag mig klumpigt upp ur sängen med sömngrusiga ögon och vinglar fram till fönstret för att beskåda stormförödelsen. Allt är synbart som det ska. Enda tecknet på ovädrets framfart är att en vissnad ormbunke som igår stod rakt upp nu ligger längs marken som om den tar betäckning. Och att en av två gummistövlar på altanen har fallit.
Tacksamt ser jag hur stalltakets hängrännor är proppfulla av nedfallna löv. Tacksam för att jag motstod ”lusten” och inte tömde dem igår som jag först hade tänkt. Idag ryker både ormbunken och löven, tänker jag innan jag återvänder till sängvärmen där barnen har börjat röra på sig.
Det är fars dag och då bör ju far ligga snällt i sängen och bli överraskad av barnens gåvor. Barnen springer in på sina rum som jag absolut inte fick närma mig i går kväll. Johan skyller på tidsbrist då han överlämnar sin ofärgade blyertsteckning med budskapet: ”Världens finaste pappa”. Jag försäkrar honom uppriktigt att jag inte hade velat ha min teckning på något annat vis. Världens finaste! Ingen dålig titel.
Hanna har, på Hanna-vis, lagt ner lite mer tid på sin detaljerade teckning. I texten ”Grattis på fars dag” har hon, i bokstävernas vinklar, smugit in färgglada hjärtan som jag roar mig med att räkna. Trettio sammanlagt om man räknar in de hjärtan som faller från ett kärleksregnmoln placerat i bildens övre högerhörn. Underbart.
Jag reser mig sedan, glad i sinnet, för att släppa ut hästar och utlovas samtidigt en god frukost då jag kommer in igen. Hanna tar befälet över det viktiga helgkaffet som alltid består av en extra kopp för långläsning av morgontidning. På vägen ut hejdar hon mig och ber om en grundlig instruktion i konsten att koka kaffe. Johan ”sejfar” genom att ta på sig en förhållandevis enkel uppgift nämligen tidningshämtning i brevlåda.
Jag matar hästar i boxarna och släpper två högar frukost-hö i hagen. Och håller tummar och stortår att vinden inte ska skicka högarna till Lönsboda.
Tillbaka i mitt vindstilla kök slår jag mig sedan ner vid en kärleksfullt framdukad frukost bestående av Hanna-bryggt kaffe och Johan-bredd macka och njuter av att vara far till världens finaste barn.
Glad söndag!