Lördagsfrukost.
Paris.
Minst 120 personer.
Släckta människoliv.
Livslevande nyss.
Som vi.
Med helg framför sig. Ett andrum från vardagsstress. En helg med nära och kära.
”Gud är stor!” skrek man innan blodbadet.
Teodicéproblem vid frukostbordet.
Vill så förtvivlat gärna höra kloka, genomtänkta, begripliga och tröstande ord.
Finner dem i en sång.
”Imagine” på repeat.
Tack John!
Nu vill jag bara hämta Anna vid tåget.
Åka hem till Drakaberga.
Stänga ute, låsa.
Bara i dag.
Vara samlade.
Alla fyra.
I en varm omfamning.
Samlade och samlade.
Och fortsätta föreställa oss.