Fredagskväll.
Igen.
Vinet vill väl.
Trött men nära till skratt.
Trygg, lycklig.
Kroknar efter halva Skavlan.
I säng innan tio.
”Svenska gummistövlar” på bröstkorgen.
Mankells sista.
Mycket död och liv. Osentimentalt. Bra.
Läser först Tranströmer.
För sent och för trött för dikt av vikt.
Även han död för närvarande.
Propellerplanssurr bryter Drakabergas kompakta tystnad.
Ett människoöde vid spakarna.
Hundratals meter upp.
I mörkret och kylan.
Borda vara i säng.
Vart ska hen hän?
Vem väntar?
Läser envist samma mening.
Flera gånger.
Vill vara vaken.
Inte släppa kvällen.
Ögonen vill annorledes.
Tvingas släppa.
Både bok och kväll.
Väck mig i morgon.
Om världen är snäll.