För min inre syn ser jag prästen komma vaggandes, i vinterkvällsdunkel, lika bred som lång, i nattsärk och nattmössa med ett stearinljus i ljusstake med handtag. Golvets plankor jämrar sig under hans nakna fötter. Fötter som lystet blickar mot sängvärmen som väntar i den majestätiska bädden som dominerar rummet. Han sätter sig tungt med en suck på sängkanten och förbereder sig för den gymnastik som krävs för att häva upp benen på madrassen. Sängens botten buktar mot den nervöst hukande porslinspottan inunder. Heligt snarkande fyller snart rummet.
Jag väcks ur min dagdröm av tangenter som smattrar som regn på ett plåttak. Enstaka mailblipp ljuder ur min laptop. Varje blipp betyder ett nytt verk från en elev för genomläsning. Inlägg till gemensam blogg där olika genrer och stilar ska hålla sams. Så mycket skrivtalang. Underbart.
I prästens gamla sovrum skapas det.
Begåvade elever enade i kärleken till det skrivna ordet.
Nio skapande författare utövandes författarskap.
Och där sitter jag och trivs.
Dels med människorna och dels med rummet.
Vilket makalöst rum.
I en av Glimåkras vackraste byggnader.
Gamla prästgården.
En otroligt inspirerande skrivmiljö.
Jag reser mig för en bensträckare och för att hålla kroppstemperaturen intakt i det blygsamt uppvärmda rummet. Prästens vyer imponerar. I varje fönster mot norr kunde han vila ögonen på sin arbetsplats, Glimåkra kyrka, som står i profil, väldig som en finlandsfärja, med det karaktäristiska ”topplösa” kyrktornet. Tornet som enligt ”Sagan om Glimåkra” förlorade toppen då en jätte fick ett bryt och slängde en sten mot kyrkan. Såsom jättar gör ibland.
Gavelfönsterna bjuder på en vacker vy över Glimåkra ”centrum”. Jag ser banken och den ovala prästängen där ån ömsom rinner, ömsom forsar. Jag ser lekplatsen där jag, i pappaledigt tillstånd, stått i grått novemberväder med extrem hemlängtan och knuffat två gungor samtidigt. Jag ser ankdammen, eller snarare anddammen, där jag, i pappaledigt tillstånd, stått i grått novemberväder med extrem hemlängtan och matat giriga änder som nafsade i barnahänder.
Jag återvänder till min plats framför eleverna.
Och älskar min arbetsplats.
Trevlig helg!