Min älskling.
Detta skrivs med ytterst mjuk tangentföring.
Vill inte störa din och barnens nattsömn.
Själv kommer jag inte till ro.
Klockan slog precis tolv. Nu börjar din födelsedag. Under underkläder i garderoben gömmer sig ett gäng presenter. Ganska fina faktiskt. Och köpbara.
Det är tanken på de oköpbara presenterna som håller min sömn på avstånd.
När du gav mig min egen bok på min födelsedag gav du mig så mycket mer än mina ord i bokform. Du gav mig ett äventyr, en resa och en möjlighet att återuppta gamla vackra bekantskaper. Träffa de gamla och de nya vännerna och hålla en vacker dröm levande. Känna nya, varma och starka känslor. Oköpbara presenter.
Min älskling.
Jag vet ingen som är så klok som du. Du förstår mig bättre än jag själv gör ibland. Jag är stolt över dig oftare än jag har vett att berätta. Jag älskar din varma kärlek och jag älskar våra samtal vid köksbordet om kvällarna. Du får mig att vilja tänka klokt men du får mig också att gapskratta. Och du är så gränslöst fin med våra barn.
Jag försöker då och då skriva ner mina känslor för dig. Som nu. Jag varken kan eller vill hålla dem för mig själv. Problemet är att jag misstänker att svenska språket inte räcker till för att beskriva min kärlek till dig, Anna. Jag tänker dock fortsätta försöka. I skrift, ord och handling. Oköpbara presenter.
Om några timmar ska jag väcka våra barn och vi ska tissla och tassla en stund innan vi, morgonhest, ger oss på ”Vi gratulerar”. Och du kan tro att vi, med gemensamma krafter, ska få dig att känna dig som Drottningen av Drakaberga.
Grattis till ännu ett plus i dina trettio plus.