”Snälla! Låt det vara natt”
Jag vaknar, men blundar.
Anar den bistra sanningen.
Så länge jag blundar lever jag i lycklig ovisshet om huruvida dagen har kommit eller ej.
Skön men ohållbar ovisshet.
Till slut ger jag efter och glipar försiktigt på det vänstra ögonlocket.
Så som man gör då man låtsassover och minitittar då födelsedagsfirare kommer sjungandes.
Liggandes på rygg har jag vänsterögat närmast söderfönstret där verkligheten uppdagas.
Verkligheten gör ont.
Precis som jag fruktade är morgonen här. Med besked. Det är dessutom ovanligt ljust för att vara klockan sex. Det visar sig bero på att mobilens alarm aldrig ställdes igår och att klockan sex därför är klockan halvåtta.
Jag skickar frun till stallet och rusar in till sovande barn som rycks ur sängen som ogräs ur en rabatt och knuffas i riktning mot köket där en turbofrukost serveras.
Med målbrottssprucken sömnröst hejarklackar jag barnen, som fortfarande tuggar sin frukost, att försöka borsta tänderna samtidigt. Som Gunde Svans hysteriska peppande av folk på Fort Boyard.
Bilen sprätter uppför uppfarten och ner på stora vägen med bilbältesfumlande barn i baksätet. Jag kör som på nålar och svär över EU-anpassningar under den omotiverade 40-sträckan men lyckas leverera två uppjagade barn precis vid första inringningen.
I lugnet som infaller då barnen sprintat ur bilen ångrar jag genast morgonens stress. Det kan aldrig vara värt att starta en dag på detta vis.
Tillbaka i hemmet äter jag och Anna en något lugnare frukost än den som erbjöds barnen. Trots en och en halv timmes ”ofrivillig” bonussömn sitter vi som två decembervrak och höjer sovrummet och sängen till skyarna.
Vid något tillfälle under evolutionens gång fick björnar nog av vårt hopplösa nordiska blötmörker. ”Nu skiter vi i det här och går och lägger oss!” sa den klokaste av dem. Tyvärr hade människosläktet sedan länge lämnat björnstadiet och slutat lyssna på kroppens hunger efter sömn och vila. I stället blev vi civiliserade, uppfann väckarklockan och började, lidandes, stiga upp då nattmörker fortfarande rådde för att sedan jobba under de få timmar av ljus som erbjöds och slutligen komma hem i totalt nattmörker och slutligen somna till: ”Välkomna till Aktuellt! Det här är våra huvudnyh”…zzzzz.
Och i skogen sover björnen gott i sitt lugna bo.