Onsdagsmigrän

Det börjar alltid likadant.

Som om ett lysrör flimrar i periferin.

Flimmer som sedan samlar sig.

Mitt i mitt synfält.

Berövar min blick förmågan att fokusera.

Ett tiotal minuter.

Ett avlångt samlat flimmer.

En vibrerande halvgenomskinlig ande.

Envist i vägen varthän jag än riktar blicken.

Till formen en karta över Sverige.

Som sakteliga glider ut åt höger.

Ur mitt omedelbara fokus.

Tills den försvinner.

Minuter av lättnad.

Först.

Sedan smärta.

Gradvist växande.

Small.

Medium.

Large.

Tryckande.

Mot tinningarna.

Kring käkarna.

I varje skallvrå.

Vill amputera.

Skaffa protes.

Avstår.