Jag har börjat leka vår.
Dagsljusets diskreta comeback samt en totalt snögubbefri trädgård hjälper till.
Tyvärr ser dagen ut att bli skånskt tråkgrå.
Men det är lördag.
Jag halvligger, slöddeklädd under en filt, i en ytterst bekväm skrivställning med en TV-tittande, apelsinätande och fortfarande sovvarm pyjamasdotter vid min sida. Barnkanalen låter som ett sockerdränkt barnkalas. Tecknade konstigheter avlöser varandra på skärmen. Heliumballongsröster gapar fram hysteriska repliker och jag har allvarliga planer på att fly till sovrummets lugn när man plötsligt visar en film om en chimpansbebis vid namn Manda.
Här och nu önskar jag mig en chimpans mer än något annat. Mer än både världsfred och Daim. Om jag bara får en apa skulle allt vara perfekt.
Ett akut kaffesug överfaller mig och jag släpper den vackra apdrömmen för att stilla mitt begär. Jag laddar vår evighetsmaskin till kaffekokare (12 år av daglig kaffekokning och aldrig avkalkad) innan jag går ut och hämtar tidningen.
Under den tio meter långa sträckan från dörr till brevlåda underhålls jag av en kvittersugen fågel av okänd art. Med mina begränsade fågelkunskaper är de flesta fåglar av just okänd art även om jag med säkerhet kan peka ut både svan och struts. Den som vårkvittrar i min trädgård är varken eller.
Hursomhelst uppmuntras jag av sångaren och känner mig förlåtande där jag foppatofflar fram med hämtad tidning. Förlåtande mot en väldigt nära anhörig som för andra helgen i rad glömde att stänga av väckarklockans larmfunktion innan sänggåendet. 06:05 drog den därför igång och förstörde därmed ytterligare en sovmorgon. En funktion som Hanna annars brukar ha.
Jag har nu svalt min frukost och har allvarliga planer på att gå ut i det blötgråa och leka vår genom att riva en murken inhägnad som ser ut att ha stått i hagen sen Bockstensmannens tid. Jag påminns dock av en väldigt nära anhörig om att prio 1 är att pigga upp vintertrötta cyklar som slokar efter månader i ide.
Så får det bli!
Glad vårlördag!