Tacksam för mitt karriärval parkerar jag rumpan i min gula skrivfåtölj. Sportlovet har cirka en timme på nacken och jag mår nästan kriminellt bra.
Som merparten skolfolk gör i södra Sverige i nuläget.
Att känna sig nyledig inför ett lov är en makalös känsla
En känsla jämförbar med det oslagbara förstabettet på den där skivan av det rykande nybakta brödet. Skivan på vilken smöret ögonblickligen övergår från fast till flytande form. Och som lämnar ifrån sig brödsvett på assietten när man lystet greppar den och skickar den norrut mot den längtande munnen (brödskivan alltså, inte assietten om någon språkpolis skulle få för sig och påtala syftningsfel).
Eller som när man, dammsugandes, når fram till dörrmattan och det första underbara grusrasslet spelar upp en liten symfoni i slangen och man vet att man har större delen av mattan kvar att dammsuga.
Nu blir det njut!
Jag ska bejaka varje skön impuls.
Hela vecka åtta ska jag väckas åtta. Som allra tidigast! Rock n’ roll!
Kanske ska jag vända på dygnet bara för att jag kan. Så som ungdomar gör fast de inte bör.
Njaä! Dels är det ju så skönt att komma i säng i tid och dels har hästarna aldrig visat något intresse för sovmorgnar.
Oops! Där försvann skrivlusten.
Och ersattes av stallmockarlust.
Jag bejakar impulsen och önskar skolfolk och alla andra ett lovely lov!