Det dagas.
Bakom svägerskans lilla hus syns solen genom trollskogens täta trädträngsel.
Som ett bländande svävande majbål.
Doft av kyla följer mig på min tidningshämtarrunda.
Kvicksilvret skriker minus
Två tranor trumpetar över Drakaberga.
Falskt, skränigt och underbart vackert.
Som Håkan Hellström.
Utanför vår fulingång ligger en skulptur i flinta. Den tjänar som dörrstopp och föreställer ett indianhuvud. En, för mig, okänd skulptör har alltså tänkt: ”Fan om jag skulle ta och mejsla fram en indian ur denna stenklump”. Ett konstverk håller vår dörr på plats. Jag reser honom upp där han ligger med ansiktet i frostkylan. Lite välförtjänt värdighet.
Barnen kallar honom Gud.
Bara en sån sak.
Glad måndag!