En ung, dum ungdom sicksackar Storvägen fram på sin EU-moppe. Det är lördagförmiddag i Glimåkra City och min första tanke är att han har startat förfesten väldigt tidigt eller avslutat festen väldigt sent. Jag ligger, frustrerad, några meter bakom och fiser fram i 35 på 40-väg. Till slut uppmärksammar han att hans velande mellan höger- och vänstertrafik hindrar bakomvarande bilister och kör då in till höger och fortsätter att facebooka, eller nåt. Kanske spelar han något spel eller så passar han på att se ”Game of thrones” eller något annat obegripligt. Med mobilen framför näsan återgår han i alla fall till sitt ostadiga men nyktra (?) fyllekörande då vi bilburna har passerat. Vansinne. Förbjud allt motorburet surfande!
I carporten kliver jag ur bilen, plockar ur mina nytankade bensindunkar medan jag ”dagens ungdom”-skakar på huvudet. Jag ämnar kalasklippa gräsmattan innan lagom tjocka släkten dyker upp för att fira Hannas 9-årsdag. Solen får gärna värma på det fuktiga gräset men lyser för närvarande med sin frånvaro. Fuktigt gräs brukar klogga igen uppsamlaren vilket får åkgräsklipparen att ”tappa andan”, hosta några gånger för att sedan få motorstopp. Ungefär som Marlon Brandos Vito Corleone då han leker med sitt barnbarn i slutet på ”Gudfadern”.
Jag hoppas på det bästa då jag vrider startnyckeln och brummar igång klipparen. I hörlurarna spelas musik från min spotify-lista ”På svenska”. Spelas och spelas, förresten. Snarare anas. Gräsklipparen håller ett jävra liv, rent ut sagt, men jag roar mig med att gissa vad det är jag lyssnar på. Är det Ulf Lundell eller Helen Sjöholm?
Inledningsvis sker klippandet sicksackandes, inte helt olikt mobilmopedisten nyss. I mitt fall försöker jag undvika mullvadshögar som jag glömt att stampa ner. Jag vill passa på att, i detta forum, uppmärksamma er på att mullvadar som söker ett nytt hem finns för avhämtning här i Drakaberga. Varken vaccinerade eller steriliserade men ytterst irriterande. ”Först till kvarn får först MALA!!!”
Med ilsket nerstampade odjurshögar behöver jag bara undvika de bautastenar som någon slarvig viking, halvhjärtat, grävt ner lite varstans i trädgården. Tempot är högt och vår maskrosrika gräsmatta ser snart åter ut som just en gräsmatta efter att ha varit förväxlingsbar med ett rapsfält. Plötsligt hänger jag upp mig på en låt som jag tror mig höra, men inte vill. Jag fumlar därför upp mobilen från den trånga shortsfickan, placerar den framför näsan och börjar leta efter ”rätt” låt på skärmen medan jag, motorburen, hycklande men ungdomlig, rusar fram över Drakabergas vackraste gräsmatta.
Trevlig lördag!