Jag väcks traditionsenligt av den där förbannade flugan som fungerar som väckarklocka under sommarhalvåret. En väckarklocka ställd på 04:00. Vid min sida ligger redan flugsmällan beredd. Jag greppar den försiktigt och gör mig redo att mosa den intet ont anande inkräktaren. Närsynt kisandes suddser jag hur han slår sig ner på mitt knä. Snabb som en kobra avslutar jag hans jordeliv med en underskruvad flugsmällesmash. En smärta bränner till i både triceps och bröstmuskel (på mig då, inte på flugan, va’ jag vet). Från hälarnas rundning till pannans övre regioner sprider sig the träningsvärk from hell och jag påminns om varför jag har dragit mig för att börja bodybuilda igen.
Jag lyckas somna om efter flugslakten men vaknar sedan av att barnen ”tjo och tjim”-spelar ett TV-spel som uppenbarligen blir roligare om man skriker.
Jag välter mig ur sängen och plågar mig ut i köket för frukostfixning. Min ambition är att ge mig ut i våra ägor för att, i god tid, piffa inför midsommar då fantastiska vänner kommer hit och tror att vi alltid har fint i trädgården.
Nyligen kasserade jag mina håliga arbetsbyxor då de, procentuellt, var mer hål än byxor. I stället har jag rotat fram ett par jeans som visar sig vara så tajta att man nästan kan avgöra vilket ”humör” jag är på.
Stelbent vaggar jag fram som en gås i trädgården där jag inleder med att lia ner en mur av nässlor, ormbunkar och okänt ogräs som inramar hela vår tomt. I manligt svåra smärtor tvingas jag tappert bita ihop under arbetets gång men är snart färdig med lien. Då är det dags för tråkjobbet vilket består i att räfsa ihop allt växtskröfs för att sedan förpassa det ut i ödemarken utanför tomten. Räfsandet går väl, nåt så när, bra men när jag ska böja mig ner och ”famna” upp skröfshögen uppstår två problem. Först och främst visar det sig var cirka två och en halv meter ner till marken vilket gör rörelsen mycket plågsam. Problem två är att mina Springsteentajta jeans beter sig med mina kalsonger som gummistövlar gör med strumpor. Vid varje hukning kasar kallingarna ner under ”ekvatorn” vilket adderar ytterligare obehag till den redan obekväma sysslan.
Nu är jag klar och har befriat mig från de påklistrade jeansen. Trädgården ser fantastisk ut och jag ska unna mig en rejäl kaffe och låta mina träningsvärkande tangentfingrar vila sig.
Glad lördag!