Efter mitt morgonpass på gymmet står jag, ”efter duschen-torr” i ansiktet, och smörjer in mig med ”Bulldog”, en sorts manskladd anpassat för sportig och ytterst manlig hy, då två insmörjningsepisoder plötsligt poppar upp i minnet.
Jag misstänker att det hela utspelade sig runt 2002 då en yngre variant av mig plaskade ut ur duschen hos mina svärföräldrar i Glimåkra. Själv bodde vi på Brobygatan i Malmö i en lägenhet i vilken min necessär stod övergiven och glömd på handfatet. Jag hade därför varit tvungen att låna diverse tvåligheter och stod nu framför spegeln med stramande torransikte. Svärmor var rikligt försedd med diverse smörjor bland vilka jag stod och botaniserade en stund. Till slut fastnade jag för en liten burk med blått lock, om inte färgminnet sviker. ”d:fi” stod det sådär lite piffigt på locket som jag skruvade av. En fräsch doft steg upp ur burken vars innehåll hade en ansiktskrämliknande konsistens och jag kladdade på överdrivet rikligt såsom män oftast gör.
På väg hem i bilen, med Anna vid min sida, började jag ana oråd. Ansiktet slutade gradvis att bete sig som ett ansikte och stelnade så sakteliga till en mask. Jag sluddrade till min blivande fru att min blivande svärmors ansiktskräm var något av det sämsta jag dittills hade kladdat in mig med. Annas känsliga näsa berättade då att jag hade använt hårstajlingsgegga i mitt känsliga anlete vilket hon fann både komiskt och klantigt. Där satt jag sedan med statyansikte och skämdes i tio mil.
MEN hämnden uppenbarade sig en kort tid senare då jag fick med mig ett antal krämliknande prover av olika slag från gymmet där jag då jobbade. Anna stod efter duschen och upplevde en hysteriskt torr fnasighet i ansiktet och slet då åt sig ett av krämproven som låg i badrummet. Innan hon hann känna den Jenka-liknande doften hade hon smort in hela ansiktet och började, liksom jag gjorde några rader upp i denna skrift, ana oråd. I stället för den uppmjukande fräscha känslan började ansiktet nästan bokstavligt brinna. ”Ansiktskrämen” visade sig vara ett Tigerbalsam-liknande liniment vilket inte var helt lysande att använda i ett torrt ansikte. Jag valde att inte skratta utombords (men lite inombords. Lite.)
Jag oroar mig redan nu för vad våra barn, med våra krämklantiga gener, ska utsätta sina vackra ansikten för.
Ps. Jag misstänker att denna text var en något långdragen ursäkt för att kunna berätta, i sociala medier, att jag var på gymmet nu på morgonen. Innan jobbet. Lite sådär storstadscoolt. Modern man, liksom.
Glad fredag