Vaknar med lock för öronen. Mansynkligt misstänker jag att en förkylning har slagit läger i hörselgångarna. I en jättegäspning sprakar det till i högerörat och för en kort stund får jag superhörsel. Ett märkligt fenomen.
Hästbestyr tvingar mig ur sängen och jag drar på mig en tröja innan jag lämnar huset. I förrådet väntar min mockarutstyrsel och jag väljer, lite busigt och för vardagsspänningens skull, att gå byxlös den korta sträckan från ytterdörren. Morgonpigga grannar kan idag bevittna ett par höstvita mansben som sticker ut ur ett par piffigt mörkblå, nyinköpta kalsonger av märket ”dobber”.
Mockklädd utfodrar jag hästarna som alla verkar väldigt ivriga att komma ut i hagen trots att tunga regndroppar slår ner i marken utanför. Jag funderar en stund, allvarligt, på att skita i deras regntäcken och förlita mig på att hästar är vattentäta men väljer till slut att låta god stalledrängsheder gå före min bekvämlighet.
Det är nämligen ytterst obekvämt att klä ”utihagensugna” hästar i regntäcken.
Jag ska försöka måla upp en bild av hur det hela kan gå till. Tänk er att ni har köpt en stor julklapp som ni ska slå in i snäppet för lite papper, med tejp som inte lossnar trots de små vassa hajtänderna på tejphållaren. Med svett rinnande längs ryggen tittar ni desperat efter hustrun som givetvis inte står att finna. Tänk er sedan att en otålig kö av andra julklappsköpare står och muttrar och stampar bakom er samt att själva julklappen inte ligger still utan vill starta bråk med andra julklappar i närområdet.
Helt slut släpper jag, till slut, ut klapparna i hagen, där regnet givetvis har slutat falla, och hämtar sedan skottkärran för att dra igång ett klassiskt lördagsmock. I två av boxarna ligger högarna prydliga och mockbara i hörnen vilket jag tackar väluppfostrade Sessan och Extra för.
I den tredje, gigantiska, ”mor och föl-boxen” råder en helt annan ordning. En ordning man sätter o- framför. Det som förmodligen initialt har varit lättmockade pyramidliknande högar har spritts och omsorgsfullt pulvriserats i hela boxen. Som om Mysan och Åskar har galopperat rundor i boxen under natten. De minimala bajsbitarna smiter lätt mellan mockgrepens ”klor” vilket gör, den vanligtvis rogivande sysselsättningen, till ett timmeslångt detektivarbete innan de mikroskopiska ”bevisen” har insamlats och förflyttats till gödselhögen.
Nu ska jag snöra på mig mina nya, fräscha superlöparskor (som jag har unnat mig eller snarare tröstköpt nu när Anna är i Afrika) och försöka springa ifrån både gödseldoft och eventuell hörselgångsförkylning.
Glad lördag, vänner!