Jag fingerföste mig fram i facebookflödet i förrgår då det fladdrade förbi. En modern spåkvinna erbjöd, bland annat, drömtydning. Jag utstötte ett klassiskt fnys och föste vidare.
Drömtydning.
Då jag har läst om detta fenomen och har jag slagits av vilka storslagna drömmar folk alltid verkar drömma. Färgstarka, dramatiska drömmar om vulkaner, björnar och åskoväder. Drömmar som svämmar över av symbolik.
Min Anna berättade om en sådan dröm i morse. Hon hade hämtat vårt sto Mysan i sommarhagen då hon längre fram på stigen såg hur sju hingstar (som alla såg ut som Gandalfs häst i min fantasi) bröt sig ut ur en annan hage och kom rusande mot dem båda, högljutt frustandes och gnäggandes. Anna tvingades ta till ett stort spö, som drömmen praktiskt hade placerat i hennes hand, med vilket hon lyckades värja sig och sin uppjagade häst från hingstattacken.
Detta måste vara en drömdröm för en drömtydare. Jag tänker inte ge mig på en amatöranalys men jag anar att en professionell tydare skulle ”go bananas” och att siffran sju skulle vara ytterst intressant.
Jag har också drömt.
I drömmen stod jag vid spisen och lagade något diffust som drömmen valde att inte precisera då jag tyckte att det behövdes en sås för att förhöja måltiden. Jag tog då en bringare som jag fyllde med en liter kallt vatten. I detta vatten sprutade jag i en gnutta ketchup som jag sedan vispade ut med en klassisk handvisp. ”Såsen” antog en rosa ton men innan jag hällde den på maten ångrade jag mig och tänkte att den såg lite äcklig ut. Jag hällde därför ut allt i vasken och drömmen tog slut.
Tyd den!