Jag vet att jag ofta gör mig skyldig till hyfsat krystade ordvitsar i mina texter. När de är som sämst brukar jag avsluta med en parantes innehållande ett enda ord: MP.
MP står för Mikael Persson som är en god vän, formidabel fotograf och begåvad skribent bland mycket annat. Däremot kan han (och jag) komma in i ordvitsstim som kan göra vem som helst mörkrädd (även om han, i ärlighetens namn, ofta är fyndig). Vi börjar liksom battla i vitsigheter där det ena skämtet blir uslare än det andra.
Jag använder mig av ordet MP (som en …hrm…hyllning) då jag känner att jag ordvitsanstränger mig för mycket. När vägen till lustigheten blir snäppet snårig och krystad och jag inte riktigt kan stå för den. Här följer ett exempel på just en sådan lustighet och med den önskar jag er stackars läsare en trevlig lörda’kväll.
”Byns tandläkare drömde om att sonen en dag skulle ta över mottagningen. Pojken jobbade ofta extra hos sin pappa på kvällar och helger och fick då bära ut tänder som dragits ut och slänga dessa i en liten tunna på bakgården. Åren gick och pojken bar tänder varje kväll i sin lilla hink för tömning i tandtunnan. Men han blev aldrig tandläkare – han blev bartender.” (MP)