Jag läste en intervju med en av alla dessa livscoacher som, mot en skälig ersättning, vill hjälpa oss med mål, mening och riktning på livets kringelikrokiga väg. Hennes bästa råd till sina medmänniskor var i alla fall: ”Lev i nuet!”, med tillägget ”- det är ju allt du har”. Jag funderade en stund på den gamla klyschan och kom fram till att den varken är sann eller möjlig att efterleva. För det som är nu nu är redan nu ett nyss. Ett nyss som åldras till ett då och vad gör man då – lever på.
Att leva i nuet känns väldigt stressigt. Det är så flyktigt att det försvinner i realtid. ”Kom nu!”, skriker man till barnen som inte har en ärlig chans att nå fram nu, för nu har blivit ett nytt nu och barnens nu är ett nyss.
Jag vill i stället slå ett slag för nysset och framförallt dået. Där finns ett helt annat lugn. Livscoachens snack om att ”nuet är allt du har” är inget annat än tjurskit. Jag har massvis med nyss och nästan svindlande mycket då. En fullknökad ryggsäck som känns märkligt lätt.
I dået finns vår undulat, Pelle.
I dået finns mitt 7-årskalas.
I dået finns mor.
I dået finns tillfället då jag hörde ”The concert in Central Park” första gången.
I dået finns leendet, glitterögonen, hjärtslagen och stunden hon och jag blev vi.
I dået föds två underbara barn.
Då är ingen dålig plats. Därför ägnar jag gärna en stund åt då, då och då.
Nu måste jag laga mat.
Eller nyss…