”Rotade igenom tidningshögen i biblioteket för att få tag i en artikel jag ville läsa men glömde men kom ihåg sen ändå igår.”
En av Sveriges största författare, Ulf Lundell, har varit framme igen och välsignat oss med 637 sidor med texter i stil med citatet ovan. Hans senaste romaner har varit en prövning för vilken läsare som helst. Men frågan är om inte ”Vardagar” tar priset.
De fyra senaste romanerna har alla handlat om en sur man, bosatt på en gård på Österlen. En man som antingen varit musiker, bildkonstnär eller författare. Gemensamt för dessa romanfigurer är att de har haft stort intresse för väder, växter, fåglar och långpromenader kring och på Stenshuvud.
”Vardagar” handlar om musikern, bildkonstnären och författaren Ulf Lundell som har ett stort intresse för väder, växter, fåglar och långpromenader kring och på Stenshuvud. Och Ulf är sur. Imponerande sur. På allt.
Smaka på detta citat:
”Raseri eftersom hon
inte svarar
i telefon
Långbenta höstastrar
gula
lila”
Kanske tycker
Ulf att
vilket babbel som
helst
blir
poesi
om man skiter
i
skrivregler
och gör
radbrytningar lite
hur som
helst och struntar
helt
i skiljetecken
och dessutom byter
ämne mitt
i
babblet
Hästar
springer fort
ibland
Boken är skriven som en dagbok, dock utan den klassiska ”Kära Dagbok”-rubriken. Med tanke på Ulfs lynne hade kanske ”Djävla Dagbok” varit mer väntat men i stället inleder han varje text med antingen en väderprognos, en fågeliakttagelse eller med gnäll över att han har sovit dåligt. Vidare får vi onödigt ofta höra om hur han går stavgång på Stenshuvud, hur hans bil krånglar och hur han köper tidningen på Coop i Simrishamn. Han har ett växlande humör som pendlar mellan sur, besviken, uppgiven och jättesur.
Dagboksformen skulle kanske kunnat förse boken med någon form av röd tråd om Ulf inte hade valt att byta årstid från ett kapitel till ett annat. På ett ytterst förvirrande vis gaggar han ena stunden om höstmörker för att nästa stund hylla vårgrönskan i trädgården. Som om han tappat sitt manuskript i tvärdrag och sedan inte pallat sätta tillbaka texterna i ordning. Förmodligen ska det väl föreställa konstnärligt, en utmaning för läsaren, men sådana har vi nog av ändå.
Humor uppstår en gång i boken då Ulf har bekymmer med att dörrarna i hans BMW går i baklås och därför, fly förbannad, tvingas krypa in i bilen genom bagageluckan svärandes över att han måste till verkstaden och därför missar stavgången på Stenshuvud där han hoppades få se den havsörn han såg tidigare på morgonen (om ni tyckte att den meningen var lång kommer ni älska boken). Ofrivillig humor uppstår då han kallar Camilla Läckbergs 11 år yngre man för ”toyboy” och själv är gift (i alla fall halva boken) med 26 år yngre Sofia.
Jag har verkligen älskat Lundell genom åren, både som textförfattande musiker och romanförfattare. Jag är ett fan. Därför vill jag rekommendera ”Jack”, ”Kyssen” eller ”Saknaden” om ni vill läsa och i stort sett alla låtar (utom ”Jag vill ha ett lejon” där han försöker vara Peps) om ni vill lyssna. Men ser ni ”Vardagar”, om så på bokrea för fyrtio spänn, gör ni bäst i att springa i motsatt riktning.
Om ni inte är masochistiskt lagda.