Tuken tass

Efter fem sömnfattiga skitnätter vaknade jag igår och hade äntligen sovit som en prins – eller som the artist formerly known as Prince, rentav.

Jag har varit på Öland för att lära mig skriva på ett poetiskt vis och aldrig någonsin förr har jag vridit, vänt och veckat svettlakan som denna vecka. Jag ljuger inte om jag påstår att jag sovit sammanlagt elva timmar på fem dygn. Däremot överdriver jag rejält med skribentens fulla rätt.

Jag ÄR fullt medveten om att sömnbekymmer är ett återkommande tema i denna lite trötta blogg men om ni står ut blir ni belönade med en kul knorr denna gång.

Himlen läckte som ett såll då jag halvsprang med tung väska från parkeringen till expeditionen på Ölands folkhögskola. Genomsur i dubbel bemärkelse fräste jag ”solgaranti, my ass” till två soliga damer i receptionen. Jag fortsatte med att förklara att jag är drabbad av en förbannelse som innebär att jag jinxar ölandsväder med min blotta närvaro. Ölandsväder och viktiga fotbollsmatcher i stora sammanhang då Sverige behöver vinna. Damerna tittade lite förundrat på mig efter min märkliga och buttra utläggning men lovade att ordna vackert väder resten av veckan och bad mig att se Sverige – Mexiko i efterhand.

Första natten kom krypande och jag kröp till kojs i god tid för att vara i fin form vid kursstarten morgonen därpå. Började ana oråd då jag la huvudet på kudden och sjönk rakt igenom den som vore den en hög med löst vispad grädde. Jag försökte då knöla ihop den men det var som att skrynkla ihop ett åttio grams A3-papper. Ett par korta pyjamasbyxor kramades som en snöboll och placerades under kuddhelvetet. Men att lägga ett förhållandevis runt huvud på en hopskrynklad kudde som sedan balanseras på en bollformad pyjamasklump är dömt att misslyckas och nattsömnen blev därmed obefintlig.

Första kursdagen, grusögd men munter. Kreativ dag. Lekte med ord och kastade om bokstäver i anagram tillsammans med trevliga människor, eller tillsammans med monarkiers tävling (sedär, ett anagram). Trött eftermiddag blev ännu tröttare efter en löprunda (pudra lön, ett till). Satt uppe medvetet länge för att få en god nattsömn. Rasade sent i säng, läste många sidor och somnade efter vissa om och men på min svajiga kuddkonstruktion. Vaknade av svettpanik under ett duntäcke anpassat för polarklimat. Somnade om men vaknade snart av öm rygg i alldeles för mjuk säng. För mjuk för att supporta en 87-kilospoet. Då jag låg på rygg sjönk jag ner så djupt i madrassen att kroppen blev böjd som en makaron, ungefär. Gick upp och öppnade fönstret eftersom hela rummet nu var varmt som en finsk sauna Somnade om till slut då det hade börjat ljusna men väcktes snart av ett fågelkvitterinferno som gjorde mig mordisk.

Veckan puttrade på. God mat. Strålande väder – förbannelsen bruten. Poetiskt påtande. Sverigevinst – förbannelsen bruten. Kass sömn – ny förbannelse.

Ordnade extrakudde inför fjärde natten. Sov värdelöst fast lite högre.

Näst sista dagen. Timmar av givande gruppdiskussioner om våra dikter i ett sömnbristtöcken. Sedan sen scendebut som poet i het kafeteria inför folkhögskolans alla kursdeltagare. Tillbaka på rummet. Uppe i varv. Stirrade i tak. Hemlängtan. Somnade. Kvitterväcktes. Ville döda småfåglar med automatvapen.

Sista dagen. Packade. Blängde surt på Ölands sämsta säng. Lämnade rummet. Återvände då jag mindes min pyjamasklump. Hämtade den och stod sedan till slut inför de trevliga receptionsdamerna igen. Kallpratade en stund om veckans värme då den ena damen sa: ”Det var väl bra att vi ordnade vackert väder till dig som vi lovade!”.

Svaret min hjärna föreslog var: ”Jaa, tusen tack!”. Munnen däremot formulerade, med släpig Leif GW-röst: ”Jaa, tuken…tass!”.

Tuken tass.

Redan vid ”tuken” insåg jag att något höll på att gå käpprätt åt helvete men var ändå tvungen att fullfölja och levererade således ett ynkligt ”tass”. Medan jag försökte förstå vad jag nyss hade kläckt ur mig backade jag långsamt med lite dumt halvgapande mun från receptionsdisken medan två förbryllade damer tittade på mig som när man såg Thomas Di Leva första gången, ungefär.

Tuken tass – ett sömnbristanagram.