Jag gick ut på paddocken där Hanna med hjälp av ett longerpisk höll igång Bessie som travade varv på varv så gruset sprätte. Efter att ha stått och blängt en stund kläckte jag ur mig, lite pappigt (okej, gubbigt): “Jaha. Det här ser ju fint ut, Hanna!”. Dottern spände blicken i mig, sköt fram den där underläppen som signalerar “sur” och väste med en röst som dröp av grönt gift: “Hon är lat och gör inte som jag säger till henne!”. “Eeh, visserligen…”, sa jag osäkert och tillade: “…men hon gör det bra…”. Hanna svarade, hårt och hänsynslöst “Det är därför jag inte vill att du följer med då jag tävlar”, och vred sedan om kniven med ett: “Du kan ju ingenting.”.
Hade det varit en måndag i november hade en modernt lättkränkt man som jag blivit mörk och ägnat en lång stund åt att tycka synd om mig själv. Men denna händelse utspelade sig i fredags då jag var helgglad, vårljuset flödade över naturen som målmedvetet ägnade sig åt att grönska. Hon ska få se, tänkte jag – dags för Hästskolan del 3.
Jag misstänker att ni är många därute som har saknat Hästskolan som jag så entusiastiskt startade upp för ungefär ett år sedan. I två delar delade jag frikostigt med mig av den expertis som jag besitter efter snart sju år som hästägare. Den expertis som min dotter i fredags underkände men som jag nu, full av revanschlust, tänker sätta ord på.
Denna gång tänkte jag fokusera på vissa begrepp som är obegripbara för er som saknar hästerfarenhet. Redan i min inledning nämnde jag ordet paddock och såg då för mitt inre hur bloggläsares grubblande ögonbryn lite varstans strävade uppåt och hur frågetecken svävade i tankebubblor över ett och annat huvud framför skärmen. Ordet paddock låter onekligen väldigt likt haddock det vill säga Kapten Haddocks efternamn. En ordvitsare skulle här förmodligen vara sugen på att skoja till det med att Kapten Haddock har en bror som heter Kapten Paddock. Bekymret med ett sådant skämt är att bröder sällan har olika efternamn om inte Kapten Paddock gift sig med en kvinna med efternamnet Paddock och på modernt vis valt att ta sin hustrus efternamn. Sannolikheten känns dock väldigt liten att en sådan situation skulle kunna uppstå. Att ordvitsaren dessutom ger samma titel – Kapten – till brodern är väl också lite märkligt. Visst skulle man väl kunna tänka sig att bröderna delar båtintresset men mer vanligt är väl att bröder väljer olika karriärbanor. Bekymret för ordvitsaren är att Kapten Haddocks bror, studierektor Paddock skulle väcka fler frågor än muntra skratt. Efter denna angelägna utläggning sitter ni väl på nålar och undrar vad paddock betyder. Jo, det är helt enkelt samma sak som en ridbana, alltså en inhägnad plats, oftast med dyrt hovvänligt grus som underlag, för hästar att springa av sig på.
I inledningen nämnde jag också ordet longerpisk vilket är ett redskap man använder då man rastar en häst. Att rasta en häst är inte samma sak som att rasta en hund där ju målet oftast är en tarm- och blåstömning . Hästrastning innebär att man, med olika kommandon och små, nästan söta, snärtningar i tomma luften med sin longerpisk får hästen att springa på olika vis. Dessa olika vis redogjorde jag för i tidigare delar av Hästskolan. Själva redskapet kan vid första anblick förväxlas med ett fiskespö, vilket det förmodligen också skulle kunna användas som om en katastrofal fiskespöbrist skulle uppstå. En van longerpiskhanterare använder som sagt också små kommandon som: “Gaaalopp!”. De tre a:na betyder att man alltså att man drar ut på ordet något, vilket den genomsnittlige hästen älskar. Den får då en jävulsk springlust och sätter av som ett skållat troll i paddocken. Det räcker alltså med ett ord och inte som Tomas Ledin rekommenderar med sina fem spring, spring, spring, spring, spring när man vill släppa sina hästar fria (inom paddockens inhägnad, så klart).
Jag vill avsluta med ordet barbacka som jag har förstått att många inte har koll på. En vanlig missuppfattning är att ordet inte hör hemma i hästvärlden utan helt enkelt beskriver den situation som uppstår då man är på väg att lämna en bar och ångrar sig. Fel fel fel, säger jag på brassevis. Barbacka betyder att man rider utan sadel. Och om inte den där mystiska, vita skåpbilen i vilken bland annat sadlar försvinner har varit framme, sker detta oftast frivilligt och är bland annat bra om man vill träna balansen. Viktigt att tillägga är att balansträning på cykel utan sadel sällan fungerar lika bra.
Och här slutar dagens lektion.