Troligtvis trumpetade tranor trivsamt och glador gled under den glödande glädjespridande solen som nyfiket glodde mellan glesa moln. Lärkan lär kan..ske ha drillat. Hela luftrummet över Drakaberga var hursomhelst tjockt med vårtecken. Fullt av underbara under.
Under dessa underbara under, under bar himmel, på markplan, närmare bestämt på altanens kant satt en man och var tillfreds. Bra musik puttrade från köket, Van Morrisons ”The bright side of the road” gifte sig väl med fågelkvittret och en läsvärd bok låg och väntade vid hans sida. Mannen var jag och jag älskade ögonblicket ty jag hade varit vis nog att studera till lärare under fyra och ett halvt år i Malmö. Vis nog att förälska mig vansinnigt i en göingeflicka i min klass, vis nog att lyssna på denna donna då hon tyckte att ”Glimåkra är platsen att föröka sig på”, vis nog att lyssna på Annas vågade visioner och våga släppa det slutligen färdigrenoverade huset i Hittarp och flytta till en av jordklotets vackraste platser – Drakaberga.
Ja, jag kände mig på alla sätt och vis vis där på min älskade altankant. Kanske framförallt på grund av mitt yrkesval som nu lovade mig tio dagars påsklov – tack och lov.
Den vältrampade altantrallen knakade till där jag satt i foppatofflor med solsken i blick. Anna balanserade två fulla koppar kaffe, klämde ett litet anteckningsblock under armen och bar, i brist på armar, en bläckpenna i munnen. Hon räckte mig min kopp med ljusbrunt, perfekt mjölktoppat kaffe och slog sig ned vid min sida. Kaffedoften ångade upp i näsan och jag log både soligt och saligt. Men…jag började genast ana oråd då Anna inledde konversationen med ett sockersött: ”Danne-e”. Jag såg på blocket och pennan och förstod att det var dags för ett återkommande vårtecken jag märkligt nog hade lyckats förtränga. ”Jag har gjort en liten lista…med saker som behövs göras…mest för min skull”, ljög hon och försökte låta övertygande. En iskall fasa rann genom min kropp. LISTAN var tillbaka och jag såg det kravlösa lovet breda ut sina vingar och sväva iväg med glador, tranor, lärkor och alla andra jävla vårtecken.
”Jag tycker det är skönt med lite struktur, och så kan man dra ett streck över arbetet då det är slutfört” sa hon listigt. Efter snart arton gemensamma år i kärleksbranschen vet jag hur LISTAN verkligen fungerar. För varje överstruket arbete dyker TVÅ nya upp.
Jag ögnade förtvivlat genom listan och såg hur hennes mjuka skrivstil rimmade illa med ordens andemening. ”Beställa trall” kunde ju med lite fantasi nästan låta trevligt. Ordet ”trall” ger sköna hylands hörna-associationer (Tra lalalala lala lala la-la la-la – ska föreställa signaturmelodin till Hylands Hörna. Googla, kids!) men jag vet hur det kommer bli. Jag åker till Janne Norrman på Bolist i Broby som ger mig en hög med beslutsångest. ”Vilket virke vill du ha? Ska träet gå att förtära eller vill du ha det giftigt och tryckimpregnerat? Vilka skruvar vill du ha? Behöver du reglar?” Jag blir alltid svårt nervös när jag ska prata om sånt som män förväntas kunna prata om. Jag vill liksom bara sitta under min korkek, lyssna på musik och lukta på mina böcker.
Av erfarenhet vet jag att ”Beställa trall” lär innebära fjorton rundor till Broby med en massa kluriga beslut varje gång.
Nästa punkt på listan var: ”Slipa altantak – måla tak plus bjälke” ett projekt som jag målade upp som en liten skön vårgrej då vi pratade om det i vintras. Det är evigheter dit och jag ska gå i shorts med bra musik i hörlurarna och liksom mysjobba, tänkte jag då. Med listan i mitt knä målade jag nu i stället upp timmar av meck, vinglandes på en trappstege med för klent sandpapper på slipmaskinen och för klen arm för det monotona, oergonomiska, ischiasframkallande skitgörat som bara är förarbetet innan färgkladdandet kan börja.
Ju mer jag blängde på listan desto mer oro bubblade i kroppen. Koppen var urdrucken och jag frös. Listan liksom täckte solskenet, fågelkvittret hade tystnat och listallergin slog till med full kraft. Listallergi är en åkomma som framförallt drabbar hantverksängsliga äkta män och innebär bland annat att en klåda uppstår i ringfingret (med ringfingret syftar jag på valfritt finger man använder då man ringer). Klådan är kopplad till en stark lust att ringa en hantverkare och lova guld, gröna skogar och en omotiverat hög timpeng om hen bara bockar av listan så man lugnt kan slå sig ner på sin korkeksliknande altankant och lyssna på musik och bara lukta på sina böcker.