Ett R

Tänk er en brottsplats i en gammal engelsk deckare. En kommisarie sätter sig besvärligt på huk framför en kritad kroppsform och konstaterar något på störigt korrekt brittiska. En kollega nickar bistert och håller med om att offret låg som ett R då döden inträffade.

SÅ vaknade jag nu på morgonen. Som ett R. Ett versalt sådant. I okänd säng. Okänd och okänd, förresten. Sängen är känd. Ägaren med. Det är Claras säng och jag lånar den. Och resten av lägenheten.

Jag vaknade vidrigt tidigt vid 06:06 då vuxet folk bör sova. Ägnade en kort stund åt att förstå var jag var och gick sedan upp och testade toan. Den fungerade väl och tillfredsställande. I det lilla vardagsrumsfönstret uppenbarade sig en syn som plötsligt motiverade de trehundra trapporna vi muttrade över igår.

Bästa beskrivning på min huvudvärk där jag stod och begapade utsikten var klassikern ”skallabank”.

Det dracks öl igår.

Först en – sen tolv, typ. Jag och min lillebror firade hans 40-årsdag cirka hundratjugofyra dagar efter inträffad födelsedag. Vi började på lånad balkong där vi satt i skägg och småskålade.

Därefter gav vi oss ut i KRSTD och sökte kök och käk. Och fann både ock på ”Taco bar”. Där åt vi pannsvett-framkallande stark mat som sköljdes ned med halvrälig IPA innehållande några procent för många.

Omåttligt mätta traskade vi sedan mot ”Biljardkompaniet” där Christian Kjellvander ämnade uppträda vilket han också gjorde – illa.

Om man är en artist med begränsade listframgångar bör man väl spela de låtar som åtminstone kan liknas vid hits. Christian valde att vara svår och olyssningsbar vilket är en dum kombination. Det blev stundtals skrattretande flummigt – så på så vis fick lillebror en viss valuta för sin present. Vi drack dessutom en och annan, i skrivande stund ångrad, öl under konserteländet så vi led ingen nöd.

När Christian till slut begrep att sluta satt vi kvar och drack ytterligare några, i skrivande stund lika ångrade, öl innan lillebror på förståndigt vuxet, skäggigt och 40-årigt vis fixade en taxi som tog oss till lägenheten där jag nu ligger och skriver detta i stället för att, som lillebror, på förståndigt vuxet, skäggigt och 40-årigt vis, sova ut.