Politiskt korrekta funderingar

Torkan tog snabbt tillbaka kommandot efter regnet i fredags. Det regn som gav oss en kort stunds känsla av normal svensk sommar.

Vinden är varm som en fön.

Kisrynkorna djupnar i det torra vita ljuset.

Svettblank är den naturliga looken och deodoranten sätts på hårda prov.

Bara elände växer i ökenvärmen: sly, tistlar, ogräs, SD:s opinionssiffror och näshår. Trädgårdstrimmer och näshårstrimmer är lösningen. På allt utom SD-siffrorna, vill säga.

De har framgångsrikt gnällt sig till mediautrymme genom att gnälla över att de inte får mediautrymme. Nu vill de locka ”svenska” kvinnor till valurnorna genom att fresta med godsaker som begränsade aborträttigheter eftersom abort endast är en angelägenhet för ”slarviga och lite dåliga flickor”. Pappadagar ska bort ty det är trams. Mamma kan väl vara hemma. Det är ju oftast pappa som tjänar mest. Dagis är också en styggelse där barn riskerar att utsättas för osvenska barn av, gud förbjude, samisk, judisk eller ”annan” härkomst. Då är det tryggare och bättre att mamma fortsätter stanna hemma med avkomman mot ett litet vårdnadsbidrag. Hon kan ju alltid passa på att städa och förbereda måltider när hon ändå ”bara går hemma”. Att mammas framtida pension får stryk kan väl kompenseras genom att hon frågar pappa snällt om en peng. Och ALDRIG skiljer sig ty då är det kört.

Jag inser att det nu finns en viss risk att man pekar PK-fingret i min riktning. SD har nämligen lyckats samla alla gamla dammiga och omoderna begrepp som jämlikhet, solidaritet och medmänsklighet under det nedlåtande Politiskt Korrekt och spritt det till allmänheten. Skam den som bryr sig om. Skam den som är PK.

Invandringen är som bekant det stora hotet mot i stort sett allt i SD:s värld. Jag såg hur Jimmie, inför förra valet, intervjuades i TV och berättade då att en jämgammal invandrare hade varit elak mot honom på lekplatsen då han var barn. Där såddes tydligen ett frö. Plötsligt mindes jag hur jag själv råkade ut för en elak, jämgammal grek då jag var en liten pojke. Jag minns också en elak finne, dansk, svensk (och Bellman). Men för varje ”elaking” minns jag minst två ”godingar” – vänner för livet. Senast i går var en halvgrek heltrevlig mot mig och min familj.

Religion är också viktigt för en Sverigedemokrat. Framförallt om det handlar om vår vanliga svenska gud. Och framförallt kring skolavslutningar då alla elever och skolpersonal givetvis ska till kyrkan där man bör sjunga ”psalmen” ”Du gamla, du fria”. Gud förbjude att avslutningar sker i den ändamålsenliga skolaulan. Det är både PK och något invandrarna (?) bestämt.

Jag märker att tonen är något raljant vilket den lätt blir kring ämnet: Sverigedemokraterna. Om sanningen ska fram är jag livrädd för valresultatet denna höst. Och dess följder. Jag läste nyligen ”Det svenska hatet” av Gellert Tamas (PK-journalist, förmodligen), om SD:s framgångssaga – från skinheads till kostymklädda slipsbärare. En stundtals välskriven och grävande bok som förklarar hur SD ligger bakom ”Avpixlat” som bland annat lägger ut adresser till journalister som inte skriver ”sverigevänligt”. En grogrund för nättroll där hatiska stämningar piskas upp.

Jag är inte riktigt säker på att en text som denna kan göra någon skillnad alls. Min förhoppning är att man tänker innan man tycker. Läs på! Tänk! Tänk igen – tyck sedan.

Nu ska jag, lite politiskt korrekt, lyssna på invandraren Cornelis Vreeswijk och hans fantastiska ”Grimasch om morgonen”.