”Alla bra ord är redan sjungna” säger hon, frun, där på soffan där hon sträcker ut sig och lyssnar på Gyllene Tiders nya hitförsök. ”Typiskt Gessle att klämma in osjungbara ord som kreti och pleti och pö om pö i en poplåt” fortsätter hon. ”Och hade han bara lyckats sjunga fluortanten som fluortanten uttalas hade det väl varit okej men att betona tanten blir bara märkligt – fluortánten”.
Jag håller med men tycker ändå att låten svänger, vilket jag inser är en hopplöst gubbig sak att skriva. Den svänger fett ska jag kanske skriva för att plocka ner texten till en mer ungdomlig nivå.
Hursomhelst blir jag lite bekymrad över fruns gesslekritik vad gäller betoning. Betoningen är nämligen A och O i ett smått genialiskt skämt som jag nyss kom på då jag stod i sängkammaren och vek tvätt. Genialiska skämt har en tendens att dyka upp när det är fredag. Och kanske speciellt då när maj äntligen har slutat leka februari och släpper fram lite sol utanför fönstret.
Jag vek som sagt tvätt och lyssnade på den underhållande ”Fördomspodden” som intervjuade konstapel Martin Melin, mest känd för att ha fått scrotum masserat av en liten filippinsk man på bästa sändningstid i SVT för en massa år sedan. Utöver denna bedrift var han gift med Camilla Läckberg i några år. I intervjun skröt han i alla fall om hur han höll på att stryka med under ett polisingripande och där och då tog skämtet form i min svårt vitsskadade hjärna.
I vanlig ordning när jag skämtar ställs det stora krav på läsaren. Det gäller att vara lyhörd för hur orden bör betonas visavi hur man betonar dem i själva skämtet. Det är nämligen just där den högkvalitativa humorn ligger i skämtet som följer. Här kommer det:
– Men herregud, Valdemar. Du ser ju helt skärrad ut.
– Ja, jag har tvättat hela dagen.
– Men det behöver du väl inte vara upprörd över!?
– Jo, för när jag hade hängt, torkat och vikt tvätten höll jag nästan på att stryka med.
strykjärn. Ej heller på Martin Melins märkliga massageupplevelse.