Att spela covers…och varför

Magnus Ugglas bror berättar i en dokumentär att Uggla vid ett tillfälle träffar på Ulf Lundell uträttandes sina behov i en pissoar på en pub. Ugglas kommentar: – Jasså, här står hötorgspoeten och pissar! Lundell svarar: Bättre hötorgspoet än ingenting! Uggla kontrar: – Bättre ingenting än hötorgspoet…

Vad har denna lilla historia med min blogg-titel att göra kan man undra. Jo, jag misstänker ibland att man är lite av en hötorgsmusiker när man sysslar med att spela covers. Coverbanden är ett utskällt släkte som är väldigt lätt att göra narr av, inte minst av redan nämnda Uggla.

Jag kan själv bli lite obekväm och ursäktande i tonen när folk undrar vilken sorts musik man spelar. – Jo, vi spelar covers, men inte bara de uppenbara Creedence-låtarna. Vi försöker göra lite annorlunda låtar som vi själva gillar.

Det sistnämnda förändrar ju inget. Det är fortfarande covers.

Paradoxalt nog misstänker jag att man måste kunna spela för att känna den där lilla cover-skammen. Och covers kan man ju bara spela om man kan spela…

Nu gör jag en helomvändning i denna skamsna blogg. Vi spelar covers för att det är förbannat kul och för att vi tycker att vi gör det bra. Vi har fria händer att göra vad vi vill med andras material, vilket vi också gör (fast jag är inte helt 100 på att vi egentligen får göra vad vi vill). Ibland försöker vi likna originalet, men oftast försöker vi göra något annat. Ibland gör vi låtar som vi älskar och ibland älskar vi låtar som vi gör. Ibland spelar vi låtar som vi tycker är smörja men som publiken går igång på (Tack Sten och Stanley för ”Jag vill vara din, Margareta”). Och givetvis spelar vi också Creedence-låtar och vissa är riktigt jävla bra. Så de’ så!

Det är inte konstigt att coverband oftast framträder i lokaler där alkohol serveras. Ett halvdant band kan ju bli riktigt bra efter några drinkar och riktigt ruttna låtar kan bli rena mästerverk med hjälp av öl.

Om någon tycker att texten ovan verkar bekant beror det på att den skrevs och publicerades då jag bloggade för sex år sedan. Men efter en underbart rolig spelning i lördags kände jag att jag den är lika relevant nu som då.

Man kan kanske säga att jag gör en blogg-cover på mig själv!

Ha en vacker tisdag!