I morse hämtades jag av en av 1.98 cm Bosson för att ingå i ett arbetsteam kring distansritten som går av stapeln till helgen. Min entusiasm var sådäär då man, som lärare i maj, är minst sagt slutkörd.
Förra året råkade vi, ”oturligt nog”, befinna oss i Stockholm och missade därför det ideella slit som krävs för att tävlingen ska bli av. I år blev jag tagen på sängen av nämnda långeman och hade därför inte hunnit boka en orsak till att avböja.
Arbetsuppgifter utdelades på plats och jag drog en vinstlott: Gräsklippning ”Forrest Gump-style.
Jag satte mig på en låneklippare, placerade hörselkåpor på öronen och gled lyckligt i väg över en äng av gräs och maskrosor med en halvt gapande mun. En njutbar klippning trots att gräsmattan var mer än bucklig efter vildsvinsdumheter och buskörning av volvoägande, förmodligen kepsförsedda unggöingar. Bästa jobbet!
Andra arbetsuppgifter som kom i min väg under dagen var spånsäcksbärande, linjekladdmaskinskörning, kylskåpshämtande, grusfösning över kabel, resande av fikatält med för liten tältduk och grillkorvssväljande.
Det slog mig, gång på gång, under volontärarbetsdagen att jag stortrivdes med människorna som omgav mig och att jag skulle skämmas för att jag valde hufvudstaden förra året. Hela området drällde av fantastiska göingar som skänkte sin lediga dag för att göra något bra för bygden. Inte bara infödda utan även folk med annan härstamning. Jag syftar då på en Upplands Väsby-född grekgöingsk vardagsfilosof och tänkare som slumpen valde till min arbetspartner.
Vissa människor musicerar man bra med, andra spelar man tennis bra med. Somliga jobbar man bra med men denna pärla till man är framförallt en fantastisk samtalspartner. Vi snackade oss igenom timmar av delvis slitsamt arbete utan att tänka på att arbete faktiskt utfördes.
Precis efter punkten i slutet av förra meningen avbröt jag skrivandet för att laga mat och serverades då, av min vackra hustru, ett friskt vitt vin som ytterligare förstärkte den något euforiska känsla som arbetsdagen framkallade. Känner därför att jag vill fortsätta höja mina medmänniskor till skyarna.
Det gäng som slet tillsammans under dagen är en samling människor kapabla till stordåd. Varför nöja sig med distansritt? Sommar-OS i Glimåkra? Melodifestivalen i Folkets Park (eller Jolkets Park som skylten sett ut så länge jag har varit bybo). Vasaloppet?
Kanske skulle vi köra en distansritt i kvartalet bara för att träffas!?
Tack för en fin och ”röd i ansiktet av majsol och älskar mina medmänniskor-dag”!
Ha en vacker torsdagkväll!
Måste bara hålla med. Dina iakttagelser och känslor kring dagen DELAS, helt av mig. Tiden vi rår om i våra liv, bör i alla fall jag, fördela på andra sätt. Tack för att du påminner mig om det. Förmodligen borde vi väl alla förstå detta, men “the wheel keeps on turning” för de flesta, tyvärr! Låt oss alla påminna varandra om vad som är viktigt. Guten nacht.
Han den där Bosson blir bara längre och längre för varje omnämnande. ☺Och det är kanske så det funkar? Uppmärksamhet, bekräftelse, vänskap och gemenskap gör att vi växer. Härligt!
Har dålli koll på hans egentliga längd. Kan väl enas om att han girigt tagit för sig när centimetrar utdelats!