Helt ute och cyklar

Idag blev jag påmind om Anton Svenssons ord om sonen Emil: ”De’ e’ lättare att hålla reda på en näve loppor än den förgrymmade ongen”. Jag var nämligen ute på allmänna vägar och cyklade med elever i åldrarna tio till 16.

Jag är inte riktigt sant. Vi var faktiskt tre vuxna ”Antonar” som skulle hålla koll på ett trettiotal ”Emilar” på hjul, varav hälften hade missat högertrafikomläggningen den 3 september 1967 (Nej, jag visste inte. Jag googlade!).

Vid första fikastoppet tog jag till en myndig ton och föreläste om vikten av att hålla till höger och hur mycket roligare det är att komma hem levande.

Efter ytterligare en distans av sicksackcykling på landsvägar med tung traktortrafik försökte jag uttrycka mig snäppet ungdomligare. ”Tänk er att denna cykelutflykt är ett datorspel” sa jag och plötsligt lyssnade merparten av småfolket. ”Tänk er sedan att ni är inne på sista livet. Ni har alltså bara ETT kvar och det kommer inte att trilla in några bonusliv. Ni har spelat länge och är väldigt nära att klara hela spelet. Är det då inte läge att vara väldigt rädda om detta enda liv och ta er till slutet och rädda prinsessan från den eldklotskastande draken?”

Jag inser att min Super-Mario-referens är något mossig men jag kände att en viss förståelse spred sig bland åhörarna. Tills vi började cykla igen. ”HÅLL TILL HÖGER!” blev mitt stridsrop i fyra mil innan vi återvände till skolans område med varje unge vid liv. Mer tur än skicklighet…

Med sargad röst, trötta ben och cykelsadelsmärtor i områden som inte behöver solskyddsfaktor ska jag nu kollapsa i soffan.

Glad onsdag!