Dagen börjar med något som liknar uppehåll.
Ett märkligt tillstånd denna icke-sommar.
Ivrigt sväljer jag frukosten och ger mig ut med lie OCH fogsvans, de verktyg som satt guldkant på tillvaron sen vi blev Drakabergabor, för ett röjningsarbete nere vid vägen. (Krystad mening men jag orkar inte omformulera) Jag röjer upp bland sly och höga växter för en säkrare passage över stora vägen.
Overkligt nog skiner solen fortfarande då jag är klar så jag föreslår ett trollabad och blir populär hos barnen. Vi korsar den fruktade 70-sträckan där Sveriges mest motiverade fartkamera saknas. En före detta kanin ligger utspridd över vägen till barnens fasa och fascination. Kaniner är mjuka. Bilar är hårda. Nu lär inte kaninbeståndet vara hotat trots kanintragedin vi bevittnar. Det kryllar av dem över hela Drakaberga. Som en sötare variant på Egyptens gräshoppor på förökningshumör.
Vid Trollakiosken konstaterar jag att jag glömde stoppa näring i barnen innan vi gick, och erbjuder dem därför en stödglass i normalprisklassen. Båda väljer Komet vilket inbjuder till den självklara ordvitsen: ”Kom, äter vi era Kometer!” Barnen tyckte inte heller det var kul.
Nu följer en stunds barninsmörjning. En av sommarens minst angenäma sysslor. Tänk om man hade kunnat vaccinera barn mot solöverdoser. Nobelpris till den upptäckten!
Med solkrämsfeta fingrar slår jag sedan upp fantastiska Karin Alvtegens bok ”Skam”. En makalös bladvändare. Helt utan seriemord och lemlästande. Inte en alkoholiserad kommissarie så långt ögat når.
Innan jag tagit mig genom första stycket inser jag att Karin lär få vänta. Med två uppmärksamhetshungriga barn i poolen är det lönlöst att fortsätta läsfesten. Slentrianmässigt slänger jag ur mig några: ”Oj!” ”Va’ ni kan!” och ”Jätteduktigt!” innan jag kroknar, konstaterar att himlen är full av hotfulla Stephen King-moln och får hemlängtan.
Efter en sen laxlunch sitter jag nu i köket och ser ut över ett plaskblött Drakaberga. Jag tycker mig höra en röst från sovrummet. Min säng halvviskar: ”Kom in till mig och kryp ner en stund! Ta Karin Alvtegen med dig! Boken alltså…”
Bästa förslaget idag.
Gla’ tisda’!
Tack älskade kompis för dina klockrena betraktelser! <3