Jag har varit vuxen länge nu.
Åldersmässigt i alla fall.
Jag träffade en fantastisk(t) gammal vän (i min ålder) i dag. Vi hade inte setts på 14 år. Tänk den tiden det tog från födseln till man fyllde 14. En eeevighet, som Carola (eller Tomas Andersson Wij) sjunger. Sist vi träffades var på en gemensam väns 30-årsfest då vi skiljdes åt med ett: ”Vi ses!”
Jo, tack! Fjorton år senare satt vi i dag på vår altan, något gråare och tyngre, tuggandes på en kycklingsallad och försökte sammanfatta åren som gått. Givetvis skrapade vi bara på ytan under den ovanligt korta timme han kunde vara här. Han påstod artigt att jag såg exakt likadan ut som förr och jag kostaterade att de glasögon han numera bär behöver starkare glas. Man brukar säga att ”man märker på barnen att tiden går”. Ja! Eller på de fåror i pannan som nu är så djupa att man kan förlägga bilnyckeln i dem.
Vi skiljdes åt, lovandes att det inte skulle dröja fjorton år till nästa gång. ”För då är vi ju i 60-årsåldern”, som Micke sa, vilket skrämt livet av mig resten av eftermiddagen.
Jag lovar, dyrt och heligt, att vårda gammal fin vänskap framöver! I ärlighetens namn har jag varit tokigt busy under tiden som gått med småbarnsår, husrenovering, arbete, hästar, familjeliv MEN en timme hos en dyrbar vän hade jag lätt hunnit.
Jag tänker mycket på min ålder nu. 40+!
Undrar om det inte är något biologiskt? På stenåldern hade jag varit byns ålderman. Har vår allt mer frikostiga livstid bara gett oss mer grubbeltid? Är det stenåldershjärnan som inte hängt med och fortfarande tänker: ”Skulle inte jag varit död nu?”
Vi var på Bäckaskogs slott i söndags och såg fantastiska Helen Sjöholm. En annan 40+are. Hon är ute på en 20-årsjubileumsturné och hennes mellansnack handlade nästan uteslutande om hur ”åren dom går”. Som vanligt sjöng hon så man fick ”hynsapiggar” (gammalt Trelleborgsuttryck) och hennes scenkarisma var, som vanligt, enorm. När hon, efter konserten, stod och signerade CD-skivor på gammaldags vis (svårt att signera Spotify) gick min son fram och hälsade. Han vände sig sedan och sa (lite för högt): ”Hon såg mycket gamlare ut än förra gången!”
Jag tyckte dina fåror var fina, Helen! Vi 40+iga fårskallar måste hålla ihop!
Gla’ tisdag!