Första riktiga sommardagen går mot kväll.
En riktigt god dag som inleds med ett vackert återseende som jag redan beskrivit i mitt tidigare blogginlägg idag.
Dagen fortsätter med att jag klättrar upp på stalltaket för att sopa bort nedfall från de nedriga träden som omger stallet. Mitt i sopandet får jag fnatt på de drösslande grenarna och stegar ner för att hämta ett verktyg som min far välsignat mig med. En såg med förlängningsbart skaft för röjning av grenar på högre höjd. Energiskt klättrar jag upp och börjar min sågmassaker på de grenar som förfular taket och fyller hängrännan med geggigt drössel.
Nöjd med mitt dagsverke drabbas jag av löplust och snörar snabbt på mig skorna innan lusten falnar. Jag trycker lurarna över öronen och ger mig ut i skog och mark, driven av Håkan, Lars och Ulf. Njutandes av Micke Syds fantastiska trumfills på ”Återtåget Gyllene Tider live-96”. Helt inne i musiken skräms jag halvt ihjäl av två fjuniga tonåringar som vrålar ett ”målbrottigt” ”OUAAAAH!” precis då de passerar mig på cykel och moppe. När jag konstaterat att jag inte gjort på mig fortsätter jag surt min löprunda. Snart rinner det sura av mig och jag ler rentav åt deras tilltag. De kunde förmodligen inte låta bli när ett sånt underbart tillfälle serverades.
Jag ger mig in i skogen på gasellpigga ben och njuter av tusen solvarma skogsdofter.
En äldre dam dyker upp framför mig på den öde skogsvägen. Hon hör förmodligen det högljudda flåsande jag själv stänger ute med Spotify i mina lurar. Då jag passerar henne fyrar jag av ett ”jag är helt ofarlig, snarare ovanligt snäll-leende” men bemöts ändå av en skräckslagen blick. Ungefär som den blick med vilken barnen beskådar den förrymda Tyrannosaurus Rexen i ”Jurassic Park”. Jag känner en lust att tvärnita och försäkra henne om att jag är fullkomligt ofarlig för allt och alla, förutom, möjligtvis, mullvadar. Jag är dock inte säker på att situationen blir mindre skrämmande för en dam, ung eller äldre, om en löpsvettig, flåsdreglande snubbe, mitt i urskogen, stövlar fram, om än, i all välmening.
Tur att jag inte gjorde som tonåringarna…
Gla’ tisdag! Igen