”Ha det gra!”
Det något märkliga citatet ovan är, initialt, en felsägning som jobbat sig in i vår ordbok: ”Interna fraser och ord som bara begrips av familjen Björk i Drakaberga”. (Boken är en fantasi men skrivs kanske en dag!?)
Vid fler än ett tillfälle har jag yttrat frasen och en gång med Anna som vittne (vilket förmodligen är orsaken till att den fortfarande används).
Jag höll på att avsluta ett samtal med en förälder till en elev och tänkte dra till med en avslappnad avslutningsfras. ”Ha det bra!” och ”Ha det gott!” dök upp som två tänkbara alternativ. Jag bestämde mig för det andra alternativet eftersom det kändes mest passande till det positiva samtal vi var i begrepp att avrunda. Halvvägs genom den käcka frasen hann jag tänka om. ”Ha det bra!”, låter trots allt snäppet mer professionellt. Tyvärr hade jag redan nått fram till g:et i ”gott” men försökte fullfölja min ändring och avslutade således med ett obegripligt: ”Ha det gra!”
Med chock i blicken stirrade jag bort på Anna och bad till alla tänkbara gudar att hon inte hört min avslutning. Samtidigt som föräldern i luren svarade: ”Eh, de’samma?!”, såg jag på Annas leende, från öra till öra, att hon, mycket väl, hade hört min fadäs. Jag förstod också att hon inte skulle låta mig glömma det hela.
Då och då slänger Anna, pillemariskt, till mig ett ”Ha det gra!”, när jag lämnar huset. Med all rätt. Frasen säger nämligen två saker. ”Jag vill att du ska ha det bra och jag är på ”full i fan”-humör”. Bra att veta.
Den oskrivna ordboken som nämndes i inledningen innehåller också ord som ”TOOKI!” och ”GALLEE!” samt sången: ”Kläpp the täkt all the bakerykids. Bunparty bunparty all day long”.
Jag väljer dock att inte försöka förklara uppkomsten.
Det är nog meningen att vissa fraser och ord bara begrips av familjen Björk i Drakaberga.
Ha det gra!