Frostmorgon.
Höstens första.
Strålande vacker dock.
Jag klär mig varmt, hoppar i bilen och kör till folkets park för att helgjobba som inkastare och vakt på barnloppis.
Jag har förberett mig genom att odla ett myndigt skägg för att väcka respekt i eventuella bråkstakar. Jag har dessutom sprungit en åtta kilometer lång runda i veckan för att tighta till min något förslappade kropp. Viktigast är nog ändå min täckjacka som får min överkropp att se biffig ut. Som valfri gladiator i TV4, ungefär.
När jag kommer fram möts jag av idel damer som har gjort makalösa förberedelser, planerat i månader och ägnat en stor del av lördagen åt sortera och märka upp barnkläder. Jag kan inte låta bli att känna mig lite som en glidare som dyker upp till dukat bord. Och samtidigt som en förvirrad tupp i en otroligt välorganiserad hönsgård.
Högsta hönset, Annika, hälsar oss välkomna och förser mig med en ”klickare” som ska användas i insläppet för att ha koll på antal shoppare. Jag bad specifikt om enkla uppgifter då vi hade vårt första planeringsmöte och det tyckte alla damer, av någon anledning, var en bra idé.
Prick klockan 10 försöker jag slå upp de låsta portarna och sliter desperat i handtagen till dess att en hjälpsam dam uppmärksammar mig på en spak som måste föras upp för att dörrarna ska gå att öppna. Min skägg- och täckjackspondus stukas alltså något redan innan jag har börjat mitt viktiga arbete.
När dörrarna väl är öppna möts jag av en gigantisk, loppisfyndarsugen folksamling. Jag försöker le lite världsvant bakom mitt hårda skägg, hälsar välkommen och klickar för glatta livet. Allt går väldigt städat till och jag slipper ta till den bestämda basröst som jag övat på, i smyg. Jag läste om fyllekaoset på Granada på Facebook på morgonen och tänkte att det kanske går hett till i barnloppiskön.
Efter en timme värmer solen rejält och jag chansar på att ingen märker om jag smyger av mig den respektinjagande blå täckjackan. Enbart beväpnad med helskägg fortsätter jag att klicka in folk tills min tumme ömmar och min mage kräver korv med bröd.
Efter korvpausen minglar jag i lokalen och pratar med ”hönsen” som alla verkar jättenöjda med kanonarrangemanget de åstadkommit.
Efter stängningen hjälps vi åt att få ordning på lokalen och jag lämnar ett nöjt pengaräknande gäng.
Ett dream team som någon uttryckte det.
Tack för att jag fick vara inblandad.
Hör av er, i god tid, om ni behöver en vakttupp fler gånger.
Jag måste hinna odla skägg.