Varm och omtumlad.
Som en strumpa i en torktumlare.
Jag sitter vid vårt köksbord och försöker värka fram en text till ”Allt om Göinge”. Helt tomt. Kan bero på att jag faktiskt skriver ett blogginlägg i stället.
Jag mår som en prins. Prins Daniel. I Drakaberga.
Jag fick en DHL-leverans från ”Books on demand” i torsdags. En dröm förpackad i två lådor. Två lådor med min blogg i bokform. ”Daniel i Drakaberga” med undertiteln ”Ett”.
Som jag tidigare skrivit överraskade min förläggare, Anna, mig på födelsedagen med fem tryckta exemplar till oss, våra föräldrar och till våra barn. Något mer fysiskt än de digitala bloggtexterna som bor på internet.
Då jag födelsedagfirades av min far och Kerstin föreslog hon att vi skulle trycka upp fler exemplar att sälja till eventuella intressenter. Min förläggare tände på idén. Själv stod jag, klädsamt röd om kinderna, och skrapade med foten i sanden (köksgolvet, om sanningen ska fram men sanden låter bättre) och mumlade ”jante-igt”: ”Inte kan väl jag…”.
Vi bestämde oss i alla fall för att göra ett försök vilket jag inte ångrar. Sedan jag, i fredags, via Facebook, offentliggjorde mitt boksläpp har jag kärleksduschats av underbara vänner som vill köpa min bok. Jag har, under helgen, varit ute på bokturné och mot en kopp kaffe (och en peng) levererat ett signerat exemplar. Jag skrev givetvis fel, med bläck, vid min första signering där jag tackade Annika för hennes sypport.
Modern har jag blivit på köpet. Jag har, helt själv, installerat Swish på min telefon. Praktiskt och kul. Jag får nästan lust att vara skyldig folk pengar.
Nu sitter jag här, stolt och kanske lite Ranelid-mallig.
Mina texter flyttar hemifrån.
Jag måste ha världens bästa liv.
Ha en fin söndagkväll!