På andra sidan köksbordet sitter Anna, slappt försjunken i sin mobil, efter ännu en arbetsdag på sommarkursen.
Jag sneglar på henne, då och då.
Och skriver.
Vi har kvalitetstid.
Tror jag.
Det känns så i alla fall.
Hon reser sig och hämtar lite godis från skafferiet.
En sällsynt rest från i helgen, egentligen tillhörande Johan.
Hon stoppar en chokladbit i min mun.
För att göra mig till medbrottsling, antar jag.
Det knarrar till från en barndörr.
Ett Kristianstadblad slängs över godispåsen.
Falskt alarm.
Inget barn.
Vi enas om att smygköpa nytt innan brottet uppenbaras.
För godis måste man väl ha då man har kvalitetstid?
Då jag googlar begreppet ”kvalitetstid” framgår det att det oftast används i sammanhang då barn och föräldrar sammanstrålar.
Det är kanske snarare ”vuxentid” vi har!?
Vuxet sitter vi och knaprar i oss godis som vi stulit från våra barn.
Jag tycker dock att vår vuxentid håller väldigt hög kvalitet.
Men kvalitetstid är väl egentligen all tid ovan kistlocket.
Sen kallas det väl egentid.
Go’ kväll!